Hårdlandning för världsekonomin

Då, liksom nu, startade den internationella nedgången i Nordamerika efter en långvarig expansionsperiod under slutet av 80-talet. Och på samma sätt som nu föregicks avmattningen den gången av en penningpolitisk åtstramning i USA. Den realekonomiska uppbromsning som blev följden förstärktes av den kraftiga men kortvariga oljeprisuppgången 1991 i samband med Kuwaitkrisen. I Japan föll tillväxten drastiskt under 1991 och landet kom därefter in i en tioårig period med nästintill stagnation. Även om också Europa drabbades av den internationella nedgången 1991 hölls tillväxten inom EU till en början uppe av det tyska lokomotivet som upplevde en närmast överhettad expansion efter återföreningen under de första två åren på 90-talet. Under 1993 kom däremot baksmällan vilket drog med sig flera europeiska länder. Ingen konjunkturdoppning i USA under Asienkrisen. Genom att de stora handelsblocken i världsekonomin utvecklades på ett sådant osynkroniserat sätt blev slutresultatet en "double-dip"-formad internationell konjunkturnedgång 1991-1993. Först kom en kraftig nedgång 1991 på grund av utvecklingen i USA, därefter tendenser till återhämtning 1992 och sedan en kraftig nedgång i Europa 1993. Därefter har två mildare nedgångar inträffat på det globala planet - avmattningen 1996 och Asienkrisen 1998. Det finns flera viktiga orsaker till att världsekonomin inte drabbades hårdare under dessa år. För det första fördes en kontracyklisk penningpolitik av de ledande centralbankerna. För det andra var USA inne i sin långvariga period av obruten hög tillväxt vilket betydde mycket för att återhämtningen kom igång så pass snabbt i de asiatiska tigerländerna och i Latinamerika. För det tredje befann sig framförallt USA, men också många andra industriländer, i en intensiv investeringsfas vad gäller IT-satsningar, telekommunikationsutrustning (ICT) under hela senare delen av 90-talet. .men nu står USA i centrum för den cykliska nedgången I den nedgångsfas som världsekonomin nu befinner sig i kan vi konstatera att det globala konjunkturförloppet är klart annorlunda än de tre föregående cyklerna. Den viktigaste skillnaden jämfört med doppningarna 1996 och 1998 är att det är världens största ekonomi, USA, som står i centrum för den cykliska nedgången. Det är också traditionella krafter som lageravveckling och investeringsfall som nu i första hand står bakom konjunkturförsvagningen i USA. Eftersom USA så länge varit en motor i världsekonomin har den amerikanska importens andel ökat. Importandelen i USA:s investeringar i maskiner, elektronik och annan utrustning har ökat från 25 procent 1992 till 40 procent idag. Det betyder att den importminskning som de kraftigt fallande investeringarna orsakar, ger större spridningseffekter till världsekonomin än tidigare. Näraliggande handelspartners i Latinamerika och Asien drabbas givetvis hårdast men spridningseffekterna är också tydliga för Västeuropas industri. God chans till modest återhämtning omkring årsskiftet Jämfört med de cykliska nedgångarna under 90-talet är dagens internationella konjunkturförsvagning mera synkroniserad mellan handelsblocken i världen. I förhållande till våra tidigare prognoser i år verkar det också som om svackan blir något mer utdragen än vad vi räknat med, även om den troligen i huvudsak blir koncentrerad i tiden till 2001. Vi räknar fortfarande med att det finns en god chans till att en modest återhämtning kan inledas omkring årsskiftet 2001/2002. Drivkrafter till återhämtningen är den realiserade och kommande omläggningen av den ekonomiska politiken i mera expansionistisk riktning. Dessutom bör investeringsaktiviteten i allmänhet återupplivas så småningom, inte minst inom ICT-sektorn efter baksmällan i samband IT-bubblan. Vidare bör efterfrågan på infrastrukturinvesteringar öka successivt på energiområdet och i anläggningar för tredje generationens mobiltelefonnät. Räntesänkningar och skatteåtgärder ger effekt i USA I vårt scenario för de närmaste åren utgår vi från att tidiga tecken på återhämtning kan skönjas i USA redan i höst och att tillväxten sedan tilltar under loppet av nästa år. De många räntesänkningarna från 6,5 procent till 3,5 procent i år medför successivt positiva effekter. President Bush har fått igenom sitt långsiktiga skattesänkningsprogram och det första steget tas redan i år genom en retroaktiv skatterabatt. Vi räknar med att de normalt köpglada amerikanska hushållen kommer att konsumera en relativt stor del av skattesänkningen i höst. Den privata konsumtionen kommer således att få ett lyft under tredje och fjärde kvartalet i år och vi utgår också från att kommande skattesänkningar medför en stabil konsumtionsökningstakt under de närmaste två åren. Vad gäller investeringarna är osäkerheten stor om hur förloppet kommer att se ut i fortsättningen. Vi har utgått från att det blir ett fortsatt fall under andra halvåret därefter en stabilisering innan en uppgång kan manifesteras från och med början av nästa år. Därmed skulle tillväxttakten i USA vara tillbaka på nivån omkring 3 procent under 2002 och 2003. Ingen draghjälp från Japan Den japanska ekonomin kommer däremot inte att ge någon draghjälp till världsekonomin under de kommande åren. Visserligen bör situationen förbättras för den japanska exportindustrin när den amerikanska konjunkturen återhämtas och IT-rekylen är över, men samtidigt räknar vi med att den nya premiärministern Koizumi kommer att föra en striktare finanspolitik. Bakgrunden till detta är en nödvändig minskning av budgetunderskotten för att kunna bromsa upp den starka ökningen i statsskulden. Konjunkturförbättringen kommer senare i Europa Euroområdet och övriga europeiska länder förväntas också gå mot en konjunkturförbättring, men med omkring 3-6 månaders eftersläpning jämfört med USA. Det finns för närvarande knappast några tecken på att produktionsnedgången är över för den industrin som drabbats påtagligt av den internationella avmattningen. Det betyder att vi under de närmaste månaderna kommer att få uppleva det dystraste skedet i den europeiska konjunkturcykeln. För den exportberoende tyska industrin registreras nu den största djupdykningen samtidigt som byggandet ligger lägre än toppnivån för några år sedan. Utvecklingen i Italien påminner på många sätt om den tyska medan efterfrågeutvecklingen är något starkare i Frankrike. Totalt sett har vi reviderat ned tillväxten i euroområdet till 1,8 procent 2001. Tillväxten i världsekonomin stiger till 2,5-3 procent Under 2002 och 2003 räknar vi med att tillväxttakten ökar till 2,4 respektive 2,7 procent i euroområdet till följd av bättre amerikansk draghjälp och stigande inhemsk efterfrågan. Utvecklingen i Storbritannien följer det amerikanska konjunkturmönstret ännu närmare i spåren och medför att exportstimulansen till euroländerna accentueras. Ungefär en tredjedel av exporten till länder utanför euroområdet går till USA och Storbritannien. Sammantaget innebär vårt prognosscenario att tillväxttakten i världsekonomin stiger från 1,5 procent i år till 2,3 procent 2002 och 2,9 procent 2003. Inflationstakten framöver dämpas samtidigt något till följd av att energipriserna går ned jämfört med 2001. Penningpolitiken måste emellertid vara inriktad på prisstabiliteten på lång sikt. Efter räntesänkningarna i år räknar vi därför med att de ledande centralbankerna, utom den japanska, höjer styrräntorna mot mera neutrala nivåer 2002 mot bakgrund av den förutsatta återhämtningen i världsekonomin. Finland drabbas hårt av problemen inom telekom. De nordiska ekonomierna påverkas givetvis av hur det går i världsekonomin, i synnerhet Finland och Sverige som båda är starkt beroende av den informations- och kommunikationsteknologiska industrin. Det globala bakslaget för ICT-sektorn har i år slagit överraskande hårt på den finska ekonomin. Produktionsnedgången i elektroniksektorn svarar för inte mindre än 60 procent av den förväntade nedgången i BNP-tillväxten från 5,7 procent 2000 till 1,3 procent 2001. Andra industribranscher går igenom en betydligt mildare, men fullt synbar, konjunkturavmattning i år. Den förutsatta vändningen i världsekonomin kommer emellertid att ge en relativt starkt uppsving för exporten nästa år. Konkurrenskraften hos den finska exportindustrin kvarstår på en god nivå och därför väntas den inledande återhämtningen bli relativt snabb när efterfrågan väl kommer igång. Investeringsaktiviteten väntas dock bli återhållsam under nästa år och även en viss försiktighet hos konsumenterna bedöms leda till att sparandet stiger något. Den privata konsumtionens ökningstakt kommer därför att stanna kvar på knappt 3 procent de kommande åren. Med en BNP-tillväxt på 3,5 procent nästa år väntas arbetslösheten ligga kvar på cirka 9 procent. .liksom Sverige Även den svenska ekonomin påverkas starkt av problemen inom ICT-sektorn. Elektronikexporten föll så kraftigt under första halvåret att branschens exportandel sjönk från 16 procent till omkring 10 procent. Den totala exporten kommer därför att minska något i volym i år och utan den skyddande effekten från den svaga kronan skulle nedgången troligen ha varit betydligt större. Eftersom också den privata konsumtionsefterfrågan har varit en viss besvikelse i år, kommer BNP-ökningen 2001 att mer än halveras jämfört med förra året. Prognosen på 2,5 respektive 3 procent för 2002 och 2003 innebär dock en återgång till en högre tillväxttakt igen i den svenska ekonomin. Bedömningen är baserad på att exporten vänder uppåt i takt med världsekonomin och att detta får positiva effekter på arbetsmarknaden och den inhemska efterfrågan. Hushållens disponibla inkomster ökar stadigt tack vare fortsatta skattesänkningar, vilket möjliggör både en ökad sparkvot och en konsumtionstillväxt. Samtidigt förutsätts investeringarna i näringslivet öka kraftigt till följd av att åtagandena för utbyggnaden av tredje generationens mobiltelefonnät börjar realiseras. Även bostadsinvesteringarna, som steg långsammare än väntat i år, väntas öka kraftigare de kommande åren. På samma sätt som i andra länder räknar vi med att Riksbanken börjar höja styrräntan från och med mitten av nästa år. I slutet av året väntas reporäntan därigenom ligga på 4,75 procent. Kronan förutsätts förstärkas mot euron under nästa år mot nivån 8,75. Tillväxt på drygt 2 procent i Danmark och Norge Danmark och Norge verkar inte ha drabbats lika mycket av den internationella nedgången. I den danska ekonomin väntas den privata konsumtionens ökningstakt tillta under loppet av prognosperioden efter några års stagnation. Samtidigt återgår exporten till en högre ökningstakt på cirka 4,5 procent per år, vilket beräknas ge en ökningstakt i BNP på 2,1 procent 2002 och 2,4 procent 2003. Med stabila fundamenta för inflation, bytesbalans och offentliga finanser förväntar vi oss inte att det blir någon press på den danska kronan under prognosperioden. Refi-räntespreaden mot ECB väntas också minska något från dagens 45 räntepunkter. I Norge räknar vi med en BNP-tillväxt runt 2 procent de kommande åren. Trots denna relativt måttliga tillväxttakt väntas arbetsmarknaden fortsätta att vara het och löneökningstakten ligger därför så högt som på strax under 5 procent 2002 och 2003. Den underliggande inflationen kommer att långsamt gå ned till inflationsmålet på 2,5 procent, men mot bakgrund av arbetsmarknadssituationen väntas Norges Bank ligga kvar med en styrränta på 7 procent. Risk för en sämre konjunkturutveckling Riskerna i ovanstående prognos ligger framför allt på nedåtsidan. Utvecklingen i USA blir givetvis särkilt avgörande för hur djup och långvarig nedgången kommer att bli. Trots stimulanserna från penning- och finanspolitiken vet vi inte med säkerhet hur aktörerna i ekonomin agerar. Osäkerheten gäller främst investeringsutvecklingen i USA och andra länder, och då särskilt IT-investeringarna. Vidare kan den strukturella anpassningen i teknikskiftet mellan andra och tredje generationens mobiltelefoni ta längre tid än förutsatt. Om investeringsrekylen i de ledande industriländerna blir större, kommer spridningseffekterna till utvecklingsländerna i sin tur också att bli mera omfattande. Risken för att även den privata konsumtionen i olika länder skulle dras ned i en negativ spiral av minskad framtidstro och lägre konsumtion kan givetvis inte heller avskrivas. Ytterligare information: Stockholm Helsingfors Olle Djerf, +46 8 614 80 17 Juha Ahtola, +358 9 123 40220 Monica Nelson Edberg, +46 8 614 97 49 Mika Erkkilä, +358 9 123 40227 Tomas Pousette, +46 8 614 80 16 Reijo Heiskanen,+358 9 123 40225 Tony Seemann, +46 8 614 84 94 Sirpa Wallius, +358 9 123 40223 Dan Lindbeck, +46 8 614 74 98 Forskningssekreterare, +358 9 123 40221 Annika Winsth, +46 8 614 86 08 Titta Ruotsalainen, +358 9 12340229 Jörgen Appelgren, +46 8 614 95 21 Telefax, +358 9 123 40230 Martin Falk, +46 70 678 05 17 e-post: titta.ruotsalainen@nordea.com Beställningar: Katariina Güven, +46 8 614 81 01 Telefax, +46 8 614 98 70 e-post: katariina.guven@nordea.com