Rätt design är guld värt för mönsterkort

För att spara resurser och miljö och motverka den alltför vanliga sjukdomen ”för tidig död genom funktionsstopp” måsta man ta en rad faktorer i beaktande, speciellt nu när det är blyfri produktion som gäller. För lödresultatet i en blyfri process är förhållandet mellan lödpaddens storlek på mönsterkortet och komponentens anslutningar ett samspel som är helt avgörande. Det är också ett mått på hur robust lödfogen skall vara för att klara mekaniska påkänningar samt med vilken densitet (täthet mellan komponenterna) den önskas ha. Dessa mycket väsentliga parametrar avgörs helt av elektronikkonstruktören, caddaren och miljön där elektronikprodukten skall leva sitt liv. I IPC-standarderna IPC-2220 och IPC-7351A kan man välja mellan tre nivåer: robust, industri och konsumentproduktnivå. För många elektronikkonstruktörer och caddare är detta nya frågeställningar. I artikeln ställer Lars Wallin frågan hur många cad-bibliotek som är uppdaterade efter detta. Om de tre frågeställningarna footprints, designregler och basmaterial negligeras av elektronikkonstruktören kan COPQ (Cost Of Poor Quality) öka betydligt. De flesta EMS- och OEM-företagen talar inte gärna om kostnader för reklamationer och kassation. Dessa kan mycket väl vara orsakade av undermåliga mönsterkort. Slutsatsen är att det finns mycket att pengar vinna på att göra rätt från början. Lägger man ner tid på ett noggrant konstruktionsarbete kan produkternas livstid förlängas betydligt och samtidigt kan man minska kassationen.