Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Elektronikproduktion | 02 oktober 2009

Regeringens prognoser är politik

”Den kloke inser att framtiden inte låter sig prognostiseras med säkerhet, men att den kan påverkas i rätt riktning”. Läs Erik Stenfors krönika.
För ett år sedan var regeringen övertygad om att Sverige stod väl rustat inför en eventuell finansiell kris. Därefter kastades Sverige in i en fritt fallande ekonomi.
För ett halvår sedan var regeringen övertygad om att krisen skulle bli mycket lång och utdragen. Därefter kom vändpunkten.
För en vecka sedan presenterade regeringen en extremt dyster prognos i budgeten. Hur skall vi förhålla oss till den?

Från industriellt håll kunde vi förutspå vändpunkten redan i vintras, samtidigt som regeringen fortsatte och måla upp en långvarig nedgång se Expressen, 16/4-09. Även i dag syns intressanta tecken i industrin som politikerna verkar missa eller bortse från. Kanske finns andra syften än att ärligt försöka förutspå framtiden? Kanske det är svårare att göra en analys från politisk läktarplats, än en analys med utgångspunkt i industri? Oavsett vilket så finns grundläggande sammanhang som förtjänar att uppmärksammas för den som vill förstå var vi är och var vi är på väg.

Under 2009 har företagen arbetat med kostnadsstrukturen och, framför allt, kassaflödet – det enda som är viktigt i en snabbt fallande konjunktur. Vissa bolag drabbades av ”panik” i början av året och skar ned mer än nödvändigt. Resultatet är att många verksamheter i dag har kapacitetsbrist, investeringsbehov och låga lager. Vidare ser vi en uppgång som är unik då den visat sig samtidigt i Asien, Europa och USA. Med dagens globala handel skapar samtidighet en självförstärkande effekt i såväl nedgång som uppgång. Det är några av skälen till att vändningen uppåt sker snabbare än många analytiker räknat med.

Att röra sig uppåt efter en vändpunkt betyder förstås inte att det har blivit bra – bara att det blir bättre, relativt sett. En stor utmaning är fortfarande brist på kapital och det är egentligen först nu, under andra halvåret, som banker och riskkapital börjat öppna plånboken. Därför finns det bolag som ”hållit andan för länge” och som nu tvingas i konkurs, vilket kommer att ske oväntat och ställa till det i försörjningskedjan. Ett viktigt råd till alla företag är därför att hålla ett extra vakande öga på nyckelleverantörerna denna höst.

Men även om företagens arbete kring kostnadssidan börjar ge resultat, är osäkerheten fortsatt stor kring översta raden, dvs. försäljningen. När budgetarbetet nu påbörjas är den stora frågan är hur 2010 skall bedömas. Vi har sett regeringens dystra bild men hur ser den industriella analysen ut? Analysen kan förklaras med en enkel allegori om en motorväg: Längst fram är konsumenterna. Något händer som gör förarna rädda och bromsar. Nästa led, detaljister och tjänster nära konsumenterna, t.ex. bilhandlare, frisörer, båtförsäljare, får panikbromsa. Detta skedde under andra halvåret 2008. Kön fortsätter att utvecklas till distributörer, produktägare, tillverkare och komponentdistributörerna och så, till slut, råvaruindustrin. När SSAB och Sandvik vinstvarnande i juni var det varken oväntat, eller ett tecken på att lågkonjunkturen inte skulle återhämta sig, utan egentligen bara i linje med analysen.

Den ursprungliga orsaken till trafikstockningen håller på att lösas upp. Privatkonsumtionen har vaknat till liv igen. Det är med glädje vi läser om nyheter som att båttillverkaren Nimbus haft den högsta försäljningssiffran någonsin under juli, samma bolag som hade enorma utmaningar för bara ett år sedan. Eller om MRF som berättar att efterfrågan på bilar gått från usel till rekordartad på bara ett halvår.

Metaforen ger några uppenbara slutsatser. Motorvägen är flerfilig och olika branscher drabbas olika hårt, allt beroende på inbromsningen längst fram. Men alla på motorvägen kommer att drabbas under året. Vissa ”fordon” kommer att tvingas bromsa sent, kanske till vissa analytikers förvåning. Räkna därför med att se ytterligare ”oväntade” vinstförsämringar i närtid till följd av finanskraschen i av sektorer som hittills varit förskonade (t.ex. IT och telekom).

Vad händer då under 2010? Nyckeln till en stabil återhämtning är konsumenternas vilja att spendera. Denna vilja är i sin tur helt beroende av arbetsmarknaden, eftersom risken att förlora sitt jobb är den största begränsningen för privatkonsumtion. Men även med en stabil arbetssituation krävs en fungerande kreditmarknaden för att konsumtionen skall hållas uppe. Därför är arbetsmarknad och finansmarknad också viktig att inkludera i prognosen.
Låt oss börja med en blick på arbetsmarknadsåtgärderna för trots att Arbetsförmedlingen talar om ett trendbrott, är vi på extremt höga nivåer. Speciellt bekymmersamt är att nedgången sker bland industrijobben, samtidigt som den största ökningen sker i vårdsektorn. Uppgiften att skapa nya jobb blir tuff, förenklat uttryckt handlar det om att få bilmontören att söka jobb som undersköterska. Vi kan därför vara glada, oavsett politisk inriktning, att vi har en regering som hela tiden har jobben i fokus. Det är också i det perspektivet som prognoserna om nästa års arbetslöshet skall ses, delvis är det politisk taktik för att överträffa förväntningarna.

Trots att regeringen arbetar i rätt riktning finns en annan viktig oroshärd:
Just nu är en het debatt under uppsegling mellan fack och arbetsgivare, främst gäller det turordningsregler och centrala löneförhandlingar. Hårda ord fälls från såväl Almega som Unionen. Under en tid har arbetsgivarna haft målsättning klar: turordning skall ske efter kompetens, och såväl arbetstid som lönebildning ska förhandlas lokalt. De två första frågorna, turordning och arbetstid är egentligen självklarheter. Det är det enda förnuftiga sättet att skapa trygghet för alla anställda.

När det gäller lönebildningen är situationen en annan. Med det stora antal uppsägningar som skett under våren, och den allmänna otryggheten, är det faktiskt att begära mycket att den enskilde skall klara av att föra en lokal löneförhandling. På en normal arbetsmarknad kan det vara rätt målsättning, men under rådande förhållanden måste Unionen helt enkelt vara med i lönebildningen.

Som arbetsgivare måste vi helt enkelt utgå från att facket förstår situationen och kommer med rimliga krav som gör att vi inte sätter Sveriges konkurrenskraft ur spel. Kravet på lokala förhandlingar kan därför med fördel skjutas upp ett år.

Så långt om arbetsmarknaden. När det gäller den andra frågan, utlåningen, är det med tillfredsställelse vi ser riksbankens lån om ytterligare 100 miljarder till bankerna och signaler om fortsatt låg styrränta. Riksbanken har fått kritik för att konjunkturen redan tagit fart och att utlåningen göder bankerna. Må så vara, men det är avgörande att bankväsendet fungerar (läs genererar vinster) även om det uppfattas som ”orättvist” av gemene man. Vill vi vara upprörda över riksbankens agerande så kan vi snarast minnas den dårhusmässiga höjningen av styrräntan till 4,75 % för ett år sedan, bara någon vecka innan Lehman Brothers kraschade. Bättre framförhållning bör finnas hos en riksbanksdirektion.

Åtgärderna från regering och riksbank är alltså riktiga, vilket tillsammans med en industriell analys ger mycket gott hopp inför 2010. Däremot finns det anledning att se upp under resterande del av 2009. Dels finns tydliga signaler på en tillfällig inbromsning av vissa delar av konsumtionen, vilket kommer att leda till en ny inbromsning för de påföljande ”fordonen” (bolagen) redan under slutet av året. Dels kommer alltså branscher som varit förskonade mot finanskrisen att påverkas under hösten, tillsammans med de bolag som nu fått likviditetsproblem, i enlighet med resonemanget ovan. Se därför upp för de farthinder som dyker upp under slutet av krisåret 2009!

Sammanfattningsvis, den kloke inser att framtiden inte låter sig prognostiseras med säkerhet, men att den kan påverkas i rätt riktning. I dag tyder både en industriell analys och åtgärder från regering och riksbank på att vi har goda år framför oss, trots att vi måste ta oss över ytterligare ett farthinder. Den viktigaste slutsatsen är att de bolag som vågar satsa även under den avslutande finansturbulensen, kommer att ha stora möjligheter till ett bra år redan 2010!

Erik Stenfors är VD för HANZA AB och Styrelseordförande i ValueTree Holding AB. Artikeln har tidigare publicerats på Ment.se.

Kommentarer

Vänligen notera följande: Kritiska kommentarer är tillåtna och till och med uppmuntrade. Diskussioner är välkomna. Verbala övergrepp, förolämpningar, rasistiska och homofobiska kommentarer är inte tillåtna och sådana inlägg kommer att raderas.
Annons
Annons
Visa fler nyheter
2017-11-14 20:30 V8.8.9-1