Återvinningen är väl belönad - många av metallerna i en mobiltelefon är antingen extremt dyra eller finns bara i begränsad mängd - eller både och!
 
Enligt en nyligen genomförd undersökning av det tyska miljöministeriet kastas i Tyskland omkring 600.000 ton elektronikavfall varje år. Det är en 7,5 kilo per capita. I avfallet finns också värdefulla metaller som guld, silver och palladium. Mobiltelefoner och datorer är särskilt rika källor.

IT-branschen konsumerar redan 15% av världens årliga produktion av kobolt, 13% av den totala volymen palladium, och 3% av allt guld och silver som utvinns varje år. Värdet av guld, silver, koppar, palladium och kobolt som anväts till datorer under 2008 nådde ett belopp på 2,7 miljarder euro.

Merparten av metallerna slutar som avfall, men det är ett mycket värdefullt avfall: ett ton kretskort innehåller 250 gram guld. Som jämförelse innehåller ett ton mineralmalm från en mycket produktiv guldgruva högst fem gram guld.

Att återvinna detta guld och andra råvaror är ett viktigt steg mot en hållbar användning av resurser som endast finns i begränsade kvantiteter. Det ger också ett viktigt bidrag till att jämna ut farliga prisfluktuationer på världsmarknaden.

När det gäller särskilt sällsynta material är det redan oumbärligt med återvinning. Årlig efterfrågan på gallium, som finns i LED-lampor, mikrochips och tunnfilms-solceller, förväntas öka till 6 gånger dagens nivå år 2030. Gallium är relativt sällsynt och förekommer endast i föreningar som gör utvinningen komplicerad och dyr.

Återvinning är utan tvivel ett mycket mer effektivt alternativ. Vid återvinning används bara en bråkdel av den energi som annars skulle behövas för att utvinna gallium från mineral och sedan smälta det. Och metoden är betydligt billigare. Under 2008 erhölls 135 ton gallium genom återvinning, medan endast 95 ton producerades på det konventionella sättet. Detta är bara ett exempel på den ökade betydelsen av återvinning av e-avfall.

Parallellt med detta ser vi en fortsatt dramatisk ökning av mängden e-avfall som kan utnyttjas. År 2020 kommer volymen e-avfall i Kina och Sydafrika att nå 4 gånger de nivåer som rådde under 2007, och i Indien så mycket som 5 gånger mer.

E-avfallsåtervinning är ännu inte tillämpat överallt. En stor del av de metaller som finns i elektronikavfall omdirigeras inte tillbaka till produktionscykeln. Enligt FN:s miljöprogram UNEP, är det årliga värdet av de metaller som inte återvinns över fem miljarder euro.

Tysklands federala miljöbyrå (Umweltbundesamt) hävdar att en fjärdedel av landets e-avfall hamnar i utlandet där det bearbetas utan någon hänsyn till människors hälsa eller miljö och säkerhet - och därför borde vi också ägna mer uppmärksamhet åt e-återvinning av avfall i framtiden.

Varje mobiltelefon innehåller 60 olika råvaror, bland dem små eller mycket små mängder av de åtråvärda metallerna guld, silver, koppar, kobolt och palladium. Men det är det stora antalet telefoner som gör detta intressant: under 2008, till exempel, såldes 1,3 miljarder mobiltelefoner över hela världen - och bara guldet i dem var värt 1,1 miljarder USD.

Råvaror i varje mobiltelefon:
Koppar: 9 gram
Kobolt: 3,6 gram
Silver: 250 milligram
Guld: 24 milligram
Palladium: 9 milligram