MIT-teknik i framtida elbil från Lamborghini

– För exakt ett år sedan tecknade vi ett avtal med MIT-Italy-Program vid Massachusetts Institute of Technology som markerade starten på ett samarbete mellan två enastående enheter. Det för att skapa ett projekt som avser att skriva ett nytt kapitel för framtiden inom superportbilar för det tredje årtusendet, säger Automobili Lamborghinis ceo Stefano Domenicali. Projektets tekniska mål skall leda fram till utveckling av en framtida Lamborghini Electric med fokus på fem olika dimensioner: energilagringssystem, innovativa material, drivsystem, en visionär design och känslan. Samarbetet finansieras i all väsentlighet av Automobili Lamborghini och handlar främst om de två första dimensionerna. De tekniska målen för de första två dimensionerna har definierats tillsammans med två laboratorier vid MIT: Dinca Research Lab, ledd av professor Mircea Dinca vid Department of Chemistry och Mechanosynthesis Group, ledd av prof Anastasios John Hart vid Department of Mechanical Engineering. Samarbetet finansieras i all väsentlighet av Automobili Lamborghini. – Att samarbeta med MIT innebär ett exceptionellt tillfälle för vår FoU-avdelning att göra vad Lamborghini alltid har varit mycket bra på: att skriva om reglerna för supersportbilar. Nu presenterar vi en spännande och progressiv konceptbil. Vi är inspirerade av att omfamna vad som är omöjligt idag för att skapa morgondagens realiteter: Lamborghini måste alltid skapa drömmarna för nästa generation, säger Stefano Domenicali, ceo för Automobili Lamborghini. Energilagring Strategin är här att ersätta konventionella batterier och undersöka potentialen hos superkapacitorer för en kommande ny sportbil döpt till Terzo Millennio. Detta är i linje med tillämpningen av en lågspännings superkondensator hos företagets supersportbil Aventador med V12-motor som lanserades för fem år sedan. Nästa logiska steg är att utveckla ett lagringssystem som kan leverera hög toppkraft och regenerera kinetisk energi med mycket begränsad påverkan från åldrande och antal laddcykler under fordonets livstid samt med möjlighet att symmetriskt leverera och skörda elenergi. Samarbetet med prof. Mircea Dinca syftar till att spränga gränserna för dagens teknik och sluta klyftan mellan konventionella batteriers energitäthet och den långa livscykeln relaterad till superkondensatortekniken. – Det nya Lamborghini-samarbetet gör det möjligt för oss att vara ambitiösa och tänka ”utanför lådan” när vi utformar nya material som svarar upp mot energilagringsutmaningarna från kraven på en supersportbil, säger Prof. Dinca. Drivsystem Energilagringssystemet går hand i hand med prestanda: varje hjul kommer förses med en integrerad elektrisk motor som samtidigt kan utnyttja möjligheterna med elmotorer: högt vridmoment, reversibilitet och möjlighet att flytta energi via kabelanslutningar. Terzo Millennio utgör därför också de första stegen för Lamborghini att gå i riktningen mot att skapa en "Lamborghini Electric". Att flytta elmotorerna till hjulen har enligt Lamborghini även en annan positiv effekt: större frihet för designers och aerodynamiker. Innovativa material För att stödja det nya energilagringssystemet måste också materialen och dess funktioner förändras. Lamborghini kommer att vidareutveckla sin design och produktion av kolfiberstrukturer och delar, och här kommer samarbetet med prof. John Hart in. John Harts institution kommer att undersöka de nya möjligheterna för tillverkning av det kolfibermaterial som utgör karossen i en Terzo Millennio och som också skall fungera som en ackumulator för energilagring samt göra det möjligt att hela bilen kan användas som ett lagringssystem. Projektet syftar också till att kombinera tekniken för att kontinuerligt övervaka hela kolfiberstrukturen, både synlig och osynlig, med konceptet "självläkning": målet är att ge Terzo Millennio möjligheten att genomföra sin egen hälsoövervakning och upptäcka sprickor och skador i dess understruktur som uppkommit vid olyckor. I det fallet ska en ”självreparationsprocess” starta via mikrokanaler fyllda med ”läkningskemikalier”, vilket ska reducera riskerna för små sprickor som kan sprida sig vidare i kolfiberstrukturen. Detta möjliggör en ytterligare minskning av vikten genom en ökad användning av kolfiber eller användning av CFK till delar med hög risk för utmattning.