Väger fördelarna upp kvävgaskostnaden?

Sedan starten 1990 har Rehm tillverkat 1800 lödugnar varav mer än 1200 är kvävgasklara. I Sverige är ca 70 procent av Rehmugnarna kvävgasklara. Är detta en lyckad införsäljning av denna teknik eller är det faktiskt så att branschen uppfattar att tekniken ger värdefulla fördelar? För lödugnar har flytande kväve i tank varit den absolut vanligaste lösningen för att köra lödprocessen med kvävgas. Egna gasgeneratorer har inte varit ekonomiskt försvarbara för dessa förbrukningar och renhetskrav eftersom gasgeneratorerna kostar nästan lika mycket som en ugn och det krävs en gasgenerator per ugn. "Det vanligaste argumentet mot kvävgas är kostnaden men utslaget per producerat kretskort ligger den oftast i storleksordningen två kronor per kort", skriver Hans Erik West på Rehm i en debattartikel i Elektroniktidningen. Många passiva komponenter klarar kortsiktigt topptemperaturer på 260 grader medan aktiva kretsar brukar specificeras till 245 grader. Med de vanligt förekommande blyfria lodpastorna nämns smälttemperaturer i området 217-225 grader och många har 235 grader som kallaste temperaturen i någon av lödfogarna som målsättning för att garantera en genomsmältning och för att säkra lodets utflytningar. Vid en önskad minimitemperatur på 235 grader så blir processfönstret på ca tio grader villket i en stor ugn ställer oerhörda krav på värmeöverföringsförmåga. Vid dålig lödbarhet på några komponenter så brukar man enligt Hans Erik West höja temperaturen med ca 10 grader och då är genast processfönstret på de aktiva komponenterna uppätet. I en menar Hans Erik West att man kan slippa denna höjning och att man uppnår önskad vätning ändå. Kvävgaslödning ger stora fördelar vid till exempel automatisk eltest med renare prober och bättre kontaktytor som resultat. Även AOI-testning görs med fördel efter kvävgaslödning då en kvävgasatmosfär i lödprocessen ger blankare lödfogar, enligt Hans Erik West.