"RoHS-direktivet bör omprövas!"

Visserligen har det gått från enkelsidiga – dubbelsidiga hålpläterade – multilayer – blinda och dolda samt sekvensiellt uppbyggda kort men materialet har hela tiden till största delen varit detsamma alltså koppar som ledare, tenn bly som lödfog och Fr4 som bärarmaterial. Och om vi tittar lite närmare på de olika materialen så kan man konstatera att koppar har utomordentliga såväl elektriska som termiska egenskaper samt att det är elastiskt och lödbar. Kopparn är också synnerligen lämplig för kemisk såväl som elektrolytisk plätering vilket gör metallen näst intill oersättlig inom elektronikbygge. När det gäller tenn bly som lödfog är det samma sak, eutektisk SnPb ( 63/37) har visat sig vara den perfekta lödfogen genom sin elasticitet, låga löd temperatur och goda åldringsbeständighet. När det gäller FR4 (Flame Retaradant 4) som material så har det hela tiden fungerat mycket bra tillsammans med koppar och de lödparametrar som gällt för tenn bly. En annan fördel har varit att alla tillverkare har producerat ett likartat material vilket gjort det lätt att ha flera leverantörer utan att behöva ändra underlagen. Med detta vill jag ha sagt att man aldrig skall ändra i ett vinnande lag, men det är precis vad som hänt i och med att bly i samband med mönsterkort har förbjudits. Anledningen är att bly anses vara skadligt för miljön är att när det deponeras i naturen och urlakas för att sedan anrikas i växter och mikroorganismer så småningom också kommer att påverka djur och människor. Så det är fullt förståligt att förbjuda bly i bensin, men det är väldigt förvånande att man inte har lyckats förbjuda bly i ammunition (blyhagel) som ju mer eller mindre är tänkt att deponeras i naturen. Men varför förutses elektronikskrot att hamna i naturen och inte till återvinning? Det är inte så svårt att förstå hur politikerna har kommit fram till förbudet, tänk er själva om ni sitter i Bryssel och skall ta ställning kring miljöfrågor och börjat titta på något som heter Printed Circuit Board förkortat PCB. Man börjar naturligtvis med att ”googla” på PCB och det kan ju skrämma vem som helst. Amerikanarna har varit lite smartare och förkortar mönsterkort med PWB (Printed Wiring Board). Efter första choken med PCB konstateras att mönsterkort innehåller koppar, tenn, bly och glasfiberepoxi med bromerade flamskyddsmedel vilket inte torde lugna ner beslutsfattarna. Om vi återigen börjar med koppar så har ju detta blivit förbjudet i båtbottenfärger och är bevisligen mycket giftigt. Prova med kopparspik i ett träd och det kommer att dö, ni kan sedan göda er gräsmatta med kopparsulfat och den kommer att bli svagt grönskimrande men det kommer inte att finnas ett enda grässtrå så det är bara att slänga gräsklipparen, vilket ju skulle kunna vara en miljövinst? Samma sak är det med både tenn och bly de är mycket giftiga om de kommer ut i naturen. När det gäller glasfiberepoxi är inte heller detta någon höjdare vare sig vid tillverkning eller sedermera vid destruktion (bränna), när det dessutom innehåller brom som flamdämpare så gör det inte saken bättre. Påpekas bör dock att den bromförening som hela tiden har använts i FR4 materialen är TPPBA (tetrabrombisfenol-A) som inte har bevisats vara farlig. Med dessa fakta borde resultatet bli att mönsterkort förbjuds vilket skulle vara politiskt omöjligt, så man väljer att förbjuda bly samt medger en mängd undantag vilket gör den reducerade mängden bly försumbar. Det som nu åstadkommit ger inga vinster för miljön om man inte förutsätter att varenda mönsterkort som skrotas kastas i naturen. Däremot har det allvarligt påverkat elektronikindustrin genom att lödtemperaturen måste höjas till en punkt som ligger väldigt när vad som komponenter och övriga material klarar, detta i sin tur kommer att leda till fler fel och snabbare åldring samt en större energiförbrukning i alla led. Här uppstår genast frågan varför försvars och bilindustrin undantagits från förbudet, det borde vara för att man inser riskerna. Även mönsterkortsmaterialen har fått så olika egenskaper att inte går att byta leverantör hur som helst. Om vi fortsätter att lösa problemen genom att förbjuda alla giftiga material kommer civilisationen att återvända till stenåldern, den mer naturliga lösningen torde vara återvinning, vi måste se till att inget hamnar i naturen utan att de tas om hand på ett miljövänligt sätt. Exempelvis så borde tenn/bly vara lät att återvinna med sin låga smältpunkt. Därför anser jag att det blyförbud för viss elektronik som beskrivs i RoHS-direktivet borde synas på nytt. L.Blomberg Tongatonga