Risk 3: Kortare cykler inom efterfrågan

På ytan verkar dessa nämnda risk-faktorer irrationella. Men kanske finns det något i efterfrågans-cykeln som rättfärdigar detta? Låt oss titta närmare. - Har produktionsvolymerna ökat så dramatiskt att det kompenserar för ökande kostnader? Tyvärr inte. Volym- och batchstorlekar har minskat i de flesta sektorer. - Har OEM:er flyttat sina leverantörslösningar geografiskt närmare sina företag, något som möjliggjort minskat administrativt stöd? Igen blir svaret: Nej. OEM:er outsourcar fler sysslor och oftare till platser längre bort. - Har efterfrågans-cykeln blivit längre, något som skulle kunna öka flexibilitet som möjliggör såna handlingar? Ett definitivt nej. Faktum är att efterfrågans-cykeln, eller tiden mellan att kunden beställer en produkt och när de förväntar sig att få den, har blivit dramatiskt mycket kortare. Det här är sant för nästan varje marknad som industrin betjänar. Ingen vill vänta på någonting. Det spelar ingen roll om produkten är inom konsument, kommersiell eller industriell - köparen vill ha den nu. Av den anledningen vet de flesta OEM:er inte vad de behöver innan något sålts – och de behöver det genast. Var det inte alltid så? Svaret är: Ja. Idag är det dock mer extremt. I svunna dagar när affärer behandlades som närmast en konstform utförd av kunniga proffs, då hade OEM:erna färdiga produkter i lager och de hade in-house-produktion utöver outsourcing – något som gjorde svarstiden kortare. Ökade detta lager-nivåerna? Givetvis. Ändå fungerade det. Det var en kostnad för att göra affärer och precis som i fallet med alla kostnader behövdes det noggrann övervakning. Framgångsrika företag lärde sig att använda detta till sin fördel. Sedan bestämde vi oss för att detta var en gammalmodig lösning som behövde ersättas. Under några år verkade Lean vara svaret men den västerländska industrin kunde inte till fullo ta till sig mycket av verksamhetens disciplinkrav. Och en halvhjärtad implementering av Lean är lite som att vara halvt havande: det går helt enkelt inte. Så, vi hamnade i dagens dys-funktionella läge där OEM:erna vägrar att helt dedicera sig, outsourcing-industrin är rädd för att beställa någonting förrän i sista minuten, leverantörer längre ner i ledet märker rutinmässigt allt som ”icke returnerbara”, och service-industrin som lovar leverans samma dygn skördar belöningarna från alla andra som inte hinner med. En geografiskt oländig, högt fragmenterad, sekventiell lösning driven av en utsikts-modell som uppfanns med intentionen att ge en strategisk just-i-rätt-tid lösning via outsourcing uppstod. Tror någon på att det fungerar? Om inte, vad är svaret? Kanske är det dags att vi tänker om: Vart har vi varit. Om vi inte kan få till en fullständig omfamning av Lean – då kanske det är dags att prova något som vi vet kommer att fungera. Om efterfrågans-cykeln har blivit kortare måste leveranslösningarna kortas ner. Vi vet att bygga i regionen för regionen snabbar på saker och och är lättare att administrera än produktion utspridd över världen och tidszoner. Och vi vet att ett lager av färdiga varor snabbar på ett företags svarstid. Blir transaktionen enkel? Nej, men vem har sagt att affärer ska vara enkelt? Kommer det att kosta mer än dagens lösningar? Ja, speciellt på kort sikt. Kommer det att fungera? Ja. Slutklämmen är att framgångsrika långsiktiga företag inte kan byggas genom att nyttja fördelarna som finns på kort sikt - varken genom leveranskedjan eller genom att putsa till marginalerna genom att skära ner på antalet anställda. Inte heller kan företagen ignorera marknadens dynamik: När efterfrågans-cykeln kortas ner behöver vi korta ner leveranslösningarna. Alternativet är annars en fortsatt eskalerande RISK. ----- Notera: Mer information finns på CBAs hemsida. Följ denna länk.