Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Stefan Larsson
Krönikor |

Inga störningar kommer här fram...

En reseskildring om något som kan ha lyckats.

Ett känt faktum är problemet med kablar och kontaktdon som kan fungera som en perfekt antenn. Det innebär att den tar upp störningar, peekar eller transienter som då lätt kan komma att störa ut elektroniken när den blir utsatt. Detta faktum gäller speciellt vid överföring av digitala signaler. Källan för en optimal lösning är att eliminera störningarna direkt vid uppkomsten men det är oftast inte möjligt då det finns mängder av yttre påverkare. Då går man på det näst bästa, ta bort störningarna direkt vid in eller utgången på elektronik produkterna. Tas felaktigheterna bort så tidigt som möjligt kommer de inte heller påverka andra komponenter så att även dessa störningsfel försvinner och kostnaderna minskar. Med det framför våra ögon åkte vi med en mycket svår uppgift att lösa, detta skulle vi integrera in i ett standard kontaktdon RJ45. Detta var upprinnelsen till en fantastisk resa med start i Bangkok som fortsatte via Hongkong in i Kina och tillbaka till Sverige. Bangkok är en fantastisk stad med allt från comers på gatorna till otroliga shoppingcenter och fantastiskt god mat, det hände nått överallt. Vi träffade de berörda företagen på neutral plan och nivå med en mix av Japaner, Amerikaner och Europeer för att diskutera frågor omkring kontaktdon. Efter att gjort allt, träffat alla berörda och verkligen gått igenom förutsättningarna för att kunna lösa allt de tekniska önskemålen så fortsatte vi vidare till Hongkong. Vi skulle titta på produktionen inne i Kina. Vägen in och ut ur Kina vad det gäller elektronik går till stor del via Hongkong så det var en naturlig väg för oss att ta oss in. Vilken stad, 7 miljoner invånare som alla verkar bo i extrema 50 våningars höghus på en otroligt liten yta, helt olikt Bangkok men ändå så likt. På morgonen hämtades vi av en transport från hotellet som skulle ta oss in till Dong Guan där fabrikerna vi skulle titta på är belägna. Till gränsen kommer vi efter en knapp timma men att passera gränsen tog 1,5 timmar, helt utan leenden men med perfekt kontroll. Vi blir väl omhändertagna på huvudfabriken. På fabriken arbetar mestadels kvinnor i åldern 18-24 år enl uppgift för att innan 24 års ålder får man inte gifta sig. Kvinnorna anses hantera de otroligt små komponenterna på ett bättre sätt än män, detta behövs då många komponenter som ska monteras in i ett kontaktdon är extremt små för att överhuvudtaget få plats. Jag trodde nog att Kina skulle vara ett U-land med bara billig arbetskraft. Jag kunde inte ha mer fel då allt arbete jag såg utföras var av mycket hög teknisk nivå och bra utfört. Ofta bodde de som arbetade på fabrikerna i en speciell byggnad som låg ihop med fabrikerna. Vid det sista besöket gick jag och min kollega ut och hämtade lite luft och fick möjligheten att prata på svenska vid sidan av en av dessa byggnader. Då tyckte vi oss känna att någon tittade på oss. Då vi tittade upp såg vi att ca 100 personer stod och kikade ned på oss från balkongerna. Alla drog sig dock undan när vi tittade upp och vi kände oss lätt uttittade. Två blonda svenskar långt, lång hemifrån. Det kändes faktiskt så just då. Tillbaka-resan till Hongkong var ännu långsammare än inresan till Kina då vi återigen skulle genom immigrations-, pass och emmigrationskontrollen som på alla platser var rigorös. Hemresan från Hongkongs flygplats tog 16 timmar och vi var mycket nöjda för vi hade löst vår uppgift till 100 %. Integrationen av filter i RJ45 fungerar och vi kan få fram prover omgående. Känslan att komma hem är alltid underbar men längtan tillbaka till äventyret är dock minst lika stark. Stefan Larsson

Annons
Annons
Visa fler nyheter
2024-03-28 10:16 V22.4.20-1
Annons
Annons