Elektronik ur ett miljöperspektiv

Norge kan komma att återvända till 1920-talets tekniknivå genom att bli det enda landet i världen som förbjuder 18 ämnen som ingår i lokalt producerade och importerade konsumentprodukter efter den 1 januari 2008. Av de 18 finns 7 sju ämnen som mer eller mindre ingår i all elektrisk och elektronisk utrustning och där hittar vi bromerade flamskyddsmedel som TBBP-A och HBCDD, Bisfenol-A, Galliumarsenid (GaAs), bly och kadmium – ämnen som används i 95 procent av all elektronisk utrustning. Trots att intensionen hos den norska miljömyndigheten varit god så kan konsekvenserna i och med detta lagförslag bli katastrofala för Norge och dess invånare. Det så kallade norska “Super-RoHS" förslaget förbjuder ämnen som inte tidigare förbjudits av EUs RoHS direktiv samt i vissa fall gemensamma ämnen men med gränsvärden som är upp till 10 gånger strängare. Som exempel, i EUs RoHS är max koncentration för bly på 0,1% medan den norska förslaget är på 0,01%, ett gränsvärde som leverantörer av lod (pasta, tråd och tackor) idag har mycket svårt att klara. Det är bara i fallet kadmium där restriktionerna är på lika nivå som i EU's RoHS. En illustration över hur några av de föreslagna förbjudna ämnena används i elektroniken kan vara användbar. I de följande exemplen kommer vi att koncentrera oss på HBCDD, TBBP-A, BPA(Bisfenol-A) och Arsenik och dess föreningen GaAs samt max koncentrationer specificerade i det föreslagna norska regelverket.. 1. HBCDD med en övre gräns av 0.1% i homogena material finns i: a. Huvudsakligen i EPS (Expanderad Polystyren) men även i HIPS (High Impact Polystyrene), PP (Polypropylen), gummi, epoxi hartser och andra temperatursättande polymerer och polymerer i koncentrationer upp till 75%. 2. TBBP-A med en övre gräns av 0.1% i homogena material finns i: a. Mönsterkort. TBBP-A reagerar dock kemiskt så det släpps inte till omgivningen. Koncentrationen är normalt under 0,1%. b. Höljen och bärarmaterial för komponenter som exempelvis BGA, CSP och LGA, upp till 59% icke bundet TBBP-A beroende på om epoxi eller termoplaster används. Icke bundna ämnen eller tillsatsämnen kan lätt släppas till omgivningen. c. Underfill material för flip chip och några CSP kapslar, upp till 20% icke bundet TBBP-A beroende på typen av plast. d. Kontaktdon som använder högtemperaturplaster (på grund av höga temperaturer vid blyfri lödning) upp till 59% icke bundet TBBP-A beroende på typ av plast. e. ABS (Acrylo-Nitrile-Butadiene-Styrene), PC/ABS och HIPS plast innehåller upp till 59% icke bundet TBBP-A. Plaster som är de vanligaste materialen i höljen för elektriska och elektroniska produkter. 3. BPA med gränsvärden på 0,005%, som efter tre år skall minskas till 0,0025% i homogena material. BPA är en viktig kemikalie vid tillverkning av många plaster som polyester, polykarbonat och epoxi. 4. Arsenikföreningar som (GaAs) med ett gränsvärde på 0,01% i homogena material finns i: a. Mikrovågskretsar, IR-dioder, laserdioder och solceller innehåller upp till 0,05% GaAs och denna typ av komponenter finns i nästan alla mobiltelefoner, GPS-mottagare, datasystem och radarenheter. En elektronisk produkt kan innehålla en mängd olika kort tillverkade av olika basmaterial, tusentals komponenter, med eller utan underfill och en ett omgivande hölje allt i hopblandat och fastlött som tillsammans bildar en unik produkt. Detta innebär att nästan all elektronik innehåller HBCDD, TBBP-A, BPA, bly och GaAs som överskrider de föreslagna gränsvärdena för homogena material som den norska myndigheten föreslagit. Även utanför produktionsproblemen så skulle förbudet mot TBBP-A vara förödande för alla industrialiserade länder av följande skäl: A. TBBP-A har klarat testerna som EU¹ har genomfört. Ersättarna har inte testats fullt ut. Ersättarna kan dessutom vara ännu farligare för miljön än TBBP-A som har klarat ett stort antal studier. De nya otestade flamskyddsmedlen kan komma att spridas till flera länder och orsaka större skada. B. Varken nya eller existerande elektroniska produkter från den övriga elektronikvärlden kommer att nå den norska marknaden. Leverantörer kommer att exkludera Norge hellre än att lägga pengar på forskning och analyser av dessa ämnen i koncentrationer så små att de förmodligen inte ens blir upptäckta. C. Reservdelar för existerande produkter kommer inte heller att kunna tas in i landet. Eventuellt kan de produkter vi bygger hela vår vardag kring, bilar, telefoner, TV-apparater, datorer och annat kan gå sönder utan att kunna ersättas. D. Ett ensidigt förbud kan kosta många arbetstillfällen. Det skulle vara närmast omöjligt och mycket dyrt för norska OEM-företag, kontraktstillverkare och mönsterkortstillverkare att konkurrera på den globala elektronikmarknaden om de måste ha speciella material utan HBCDD, TBBP-A, BPA, bly och GaAs. Detta skulle speciellt drabba små elektronikföretag i glest befolkade områden i Norge där det skulle bli svårt att hitta nya jobb. E. Norrmän konsumerar ca 25 miljoner kretskort per år. TBBP-A, BPA och andra flamskyddsmedel kan endast testas genom att mala sönder mönsterkortet och dess komponenter. Tester måste utföras i speciella laboratorier och de tar normalt veckor i anspråk med kostnader på mellan 15-20000 kronor per produkt. Dessa test kostnader kommer sannolikt att vara en bromskloss för de elektronikprodukter som vill in på den norska marknaden och resultera i en omfattande smuggling av elektronik. Det måste upprepas att EU har genomfört riskanalyser och undersökningar om TBBP-A och dragit slutsatsen att det inte är ett stort att TBBP-A inte utgör något stort problem. Ett ensidigt förbud mot TBBP-A kommer inte att påverka den globala elektronikindustrin eftersom Norge endast utgör 0,4% av den globala elektronikmarknaden. Norska regeringen borde noggrant överväga de allvarliga följder som kan bli aktuella för den norska välfärden innan beslut tas om att förbjuda de föreslagna ämnena. Förra året genomförde den svenska myndigheten Kemikalieinspektionen en omfattande undersökning om TBBP-A och kom fram till följande slutsatser: "När det gäller den reaktiva användningen av TBBPA i epoxy harts som används vid tillverkning av laminat till mönsterkort skulle ett heltäckande nationellt förbud med stor sannolikhet få förödande praktiska och ekonomiska konsekvenser för tillverkning och import av elektronik och bedöms inte leda till några idag kända vinster för hälsa och miljö. En reglering som hindrar denna användning står således inte i proportion till syftet med åtgärden." "Ett heltäckande nationellt förbud mot TBBPA med kort tid för ikraftträdande skulle med stor sannolikhet innebära att produktion och import av de flesta produkter som innehåller elektronik skulle stoppas, vilket skulle få förödande direkta och indirekta konsekvenser för hela det svenska samhället. Förutom de problem som uppstår inom den "rena" elektronikindustrin kan även akuta problem uppstå vid behov av elektroniska komponenter och reservdelar inom den tillverkningsindustri som använder maskiner och utrustning som innehåller elektronik. En lagstiftning som försvårar eller eliminerar möjligheten att få tag på elektroniska reservdelar kommer med all sannolikhet att leda till en svart marknad." Kostnader och fördelar måste alltid vägas mot varandra. Att mista tillgången till världsmarknaden inom elektronik är helt enkelt inte värt de minimala riskerna som dessa ämnen utgör med utgångspunkt från EUs tillåtna gränsvärden. ¹ Human Health Section Risk Assessment was concluded in December 2004. Final conclusion: no risks identified and no need for risk reduction measures. Final report on Human Health RA published in 2006 on ECB website: http://ecb.jrc.it/esis/esis.php?PGM=org Lars Wallin, IPC European Representative.