Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Elektronikproduktion | 05 september 2007

Miljöministern svarar på Jeppe Johnssons fråga om miljösanktionsavgifter

Moderaten Jeppe Johnsson skrev en öppen fråga till miljöministern Andreas Carlgren om han tänkte se över miljösanktionsavgifternas effekt på mindre företag.

"Jag avser att undersöka hur avgifterna kan differentieras bättre, med särskilt beaktande av situationen för mindre företag", svarar miljöministern Andreas Carlgren på Jeppe Johnssons brev. Andreas Carlgrens svar på skriftlig fråga 2006/07:1561: Svar på fråga 2006/07:1561 Miljösanktionsavgifter Miljöminister Andreas Carlgren Jeppe Johnsson har frågat mig om jag avser att vidta åtgärder för att harmonisera miljösanktionsavgifterna med andra överträdelser av miljölagstiftningen. Miljösanktionsavgifterna är en viktig del av det miljörättsliga sanktionssystemet. Avgiftssystemet ska vara snabbt, enkelt, tydligt och förutsägbart för att på ett effektivt sätt bidra till dels en hög standard i miljöpåverkande verksamheter, dels att miljöreglerna efterlevs och får verkligt genomslag. Det är viktigt att sanktionssystemet är konsekvent och att en sanktion är proportionell i förhållande till överträdelsen. Sanktionen måste även vara tillräckligt kännbar för att få en styrande effekt. Avgifternas storlek har övervägts noga och genom tidigare ändringar i bilagan till förordningen om miljösanktionsavgifter har avgifter för vissa mindre allvarliga överträdelser av i första hand administrativ karaktär sänkts. Vidare har en omfattande genomgång av samma förordning nyligen gjorts som en del av arbetet med ett förbättrat sanktionssystem på miljöområdet. Producentansvaret för elektroniska produkter i syfte att minska avfallsmängden är mycket viktigt. För att ett sådant ansvar ska få verklig effekt finns en skyldighet för den som säljer elektroniska produkter att lämna uppgifter om produkterna till Naturvårdsverket. Utan en sådan skyldighet skulle det vara omöjligt att kontrollera att ansvaret uppfylls och denna uppgiftsskyldighet är således en förutsättning för systemet. Det är om man inte följer uppgiftsskyldigheten som man måste betala miljösanktionsavgift. Jeppe Johnsson har påpekat att avgiften endast är 2 000 kronor för utebliven miljörapport från ett raffinaderi. En sådan verksamhet är dock känd för tillsynsmyndigheterna och den bedrivs med stöd av ett särskilt tillstånd från miljödomstolen som noggrant reglerar verksamheten. Miljörapporteringen fyller således inte alls samma funktion som uppgiftsskyldigheten avseende elektroniska produkter och miljösanktionsavgiftens storlek ska därmed också vara en helt annan. För att få den styrande effekten måste avgiften vara tillräckligt hög. Miljösanktionsavgiften för överträdelse av uppgiftsskyldigheten är relaterad till det omsatta värdet av de produkter som sålts. Utan en effektiv sanktion är risken att producentansvaret inte fungerar vilket skulle leda till negativa konsekvenser för miljön men också till en situation där mindre seriösa näringsidkare uppnår konkurrensfördelar på skötsamma företagares bekostnad. När förordningen om producentansvar för elektriska och elektroniska produkter infördes fanns det ett krav från producentorganisationerna att det skulle finnas sanktioner kopplade till förordningen. Ett krav på påföljder följer, precis som Jeppe Johnsson påpekat, också av direktivet. Förslaget om miljösanktionsavgift för överträdelser av förordningen remitterades bland annat till olika branschorganisationer. En överväldigande majoritet av branschens representanter förordade i sina remissvar att avgifterna skulle höjas ytterligare vilket ledde till att avgifterna fastställdes på de nivåer som gäller för närvarande. Avgifterna är differentierade så att ett företag med mindre omsättning som missat uppgiftsskyldigheten får lägre avgift än ett företag med hög omsättning. Detta hindrar inte att avgifterna kan bli mycket kännbara för små företag. Jag har således förståelse för att avgifterna i vissa fall kan uppfattas som höga och jag avser att undersöka hur avgifterna kan differentieras bättre, med särskilt beaktande av situationen för mindre företag. Jeppe Johnssons fråga: Naturvårdsverket har ålagt drygt 120 företag att betala en så kallad miljösanktionsavgift avseende överträdelser av 9 § förordning (2005:209) om producentansvar för elektriska och elektroniska produkter. Avgiften för en producent som sålt elektroniska produkter för över 100 000 kronor är totalt 120 000 kronor. Avgiften tas ut direkt, utan att någon påminnelse om rapportering skickats ut av Naturvårdsverket. Inom högteknologiska företag krävs inte många sålda enheter för att uppnå en sådan omsättning. Däremot kan en miljösanktionsavgift på 120 000 kronor vara mycket kännbar för de småföretag som drabbas. De drabbade företagen är producenter som har registrerat sig hos Naturvårdsverket, men missat att rapportera sin försäljning. Naturvårdsverket tror i en grov uppskattning att detta rör sig om ca 600 producenter genom att inte ens registrera sig helt undslipper avgiften. Enligt artikel 15 i WEEE-direktivet ska medlemsstaterna fastställa påföljder som är effektiva, proportionella och avskräckande. De miljösanktionsavgifter som Naturvårdsverket beslutat om kan inte anses vara proportionella för den ringa överträdelsen. De är även oproportionerliga i förhållande till de miljösanktionsavgifter som gäller för andra förseningar. Ett raffinaderi får betala 2000 kronor i miljösanktionsavgift om de är försenade med sin årliga miljörapport som innehåller en betydligt mer omfattande redovisning än den nu aktuella. Avser statsrådet att vidta åtgärder för att harmonisera miljösanktionsavgifterna med andra överträdelser av miljölagstiftningen?
Annons
Annons
Visa fler nyheter
2019-06-17 21:26 V13.3.21-2