Finansiell styrka i kontaktdonsbranschen

Under 2001 och 2002, då den värsta nedgången någonsin inom elektronikindustrin skedde, uppnådde kontaktdonsindustrin ett procentuellt försäljningsresultat på 6,9 procent samt 3,2 procent. Allt eftersom konjukturen förbättrades nådde industrin nästan tvåsiffrig procentuell avkastning på försäljning och en tvåsiffrig avkastning på eget kapital.Elektronikindustrins historiskt värsta år var 2002. Kontaktindustrin låg kvar på lönsamhet samtidigt som många närliggande branscher rapporterade förluster. Sedan 2002 har kontaktdonsindustrin klättrat tillbaka till den lönsamhet som uppnåddes i slutet av 1990-talet. Vad kommer den nuvarande ekonomiska avmattningen innebära för kontaktdonsindustrin? En titt på hur industrin klarat nedgången av 2002 visar vägen. Det finns tre huvudskäl till varför industrin har lyckats förbli ekonomiskt sund, även under nedgången: Ökad produktivitet genom ökad automatisering i tillverkningsprocesserna. Trenden har varit färre och större anläggningar som är fullt utnyttjade. Sänkta lönekostnader genom att flytta fabriker till lågkostnadsområden som Kina. Prispressen har hållits någorlunda i schack, särskilt under år då råvarukostnaderna ökat. Faktum är att kontaktdonsindustrin har kunnat genomföra några blygsamma prishöjningar för att kompensera för stigande råvarorukostnader. Detta har inte varit fallet för halvledarindustrin som har haft en betydande prispress och lägre lönsamhet. Under juli 2008 har branschen ökat försäljningen med cirka 12 procent och samtidigt genomfört vissa prishöjningar som beror på ökade råvarukostnader. Lika viktigt som finansiell styrka är små skulder och rimligt låga lagernivåer. Sammanfattningsvis har kontaktdonsindustrin en stark finansiell ställning och bör kunna fungera effektivt och lönsamt under en ekonomisk nedgång.