Debattinlägg av Bo Andersson, NCAB om IPC-normer

Det är vår uppfattning att det råder en stor otydlighet på detta område, både internt, hos kunder och hos våra fabriker Ibland kan vi t.o.m. uppleva IPC som lite oklara. Ett exempel är verifikationsdelen som är till för att på produktnivå verifiera att produkten lever upp till ställda krav. Då det ”bara” finns tre klasser, och en rådande otydlighet tenderar allt fler att referera till klass 3, den högsta klassen. Vad gäller kontrollen så är den ca 10 ggr mer omfattande för klass 3 jämfört med klass 1 och 2, vilket gör att den utförs sällan eller aldrig. Detta sammantaget gör att vi alla lever i en skenvärld tills något händer. Just verifikationsdelen är till för att verifiera att produkten lever upp till de krav som ställts. Bra kvalitet kan ej sorteras fram. Därför ska verifikationsdelen på produktnivå styras av behovet av tillförlitlighet på slutprodukten. Det utförs en mängd kontroller på processnivå, alltså kontroller som säkrar borrkvaliteten, pläteringstjocklek på hålvägg etc. En jämförelse mellan IPC 6012 som är avsedd för styva (rigida) kort och IPC 6013 som hanterar kraven på flexibla kort gör att man kan ifrågasätta om inte kraven för verifiering enligt klass 3 i 6012 är väl tuffa. För att kontrollera hålkragen på innerlager enligt klass 3 på styva kort går det vid en produktion av 100 produktionspaneler åt 250 snittprover. Motsvarande för flexibla kort är 13 st, vilket inte är helt homogent. NCAB för en dialog med IPC för att starta en debatt om detta. Det NCAB föreslår är att kontrolldelen på produktnivå (notera skillnaden mellan verifiering på produktnivå respektive verifiering på processnivå) separeras och utökas till fler alternativ än 3. Enligt NCABs förslag kommer korten att produceras i enlighet med IPC6012 och IPC600 klass1,2 eller 3, men kontrolleras i enlighet med NCABs interna standard.   Bo Andersson, teknisk chef, NCAB Group