Bättre arbetsvillkor behövs för elektronikindustrin i Östeuropa

Efter att de centralt styrda ekonomiska systemen kollapsade och marknaderna i Central- och Östeuropa (CEE) öppnades för utländskt kapital har flertalet av världens största elektronikföretag investerat i regionen. Hur påverkade detta arbetstagarna i CEE? Och hur kan vi göra så företagen agerar ansvarsfullt gentemot sina anställda? Tidigare har det civila samhällets organisationer och fackföreningar i "gamla" Europeiska unionens länder främst betonat arbetsrätt i Asien. Med de snabba och genomgripande förändringarna av arbetsmarknaden i CEE-länderna under de senaste tio åren har dessa frågor blivit akuta också för den här regionen. Kampanjen makeITfair har tittat närmare på arbetsvillkor i CEE. Undersökningar har genomförts i Polen, Ungern och Tjeckien. Elektronikproduktion fanns redan i CEE under de centralt styrda nationella ekonomierna. Med kollapsen av det tidigare systemet öppnades marknaden och de tidigare statsägda företagen visade sig i allmänhet oförmögna att konkurrera med avancerade amerikanska, asiatiska och europeiska företag. Som en följd av detta har utländska multinationella företag blivit viktiga aktörer i CEE-ländernas exportinriktade elektroniksektor. EU-företag var bland de första att investera i regionen, som svar på de strategiska möjligheterna som lägre arbetskraftskostnader och geografisk närhet till den västeuropeiska marknaden erbjöd. Koreanska företag flyttade också dit i början, för att använda Centraleuropa som en produktionsplattform för hela den europeiska marknaden. I mitten av 1990-talet hade amerikanska företag också flyttat in, följt av japanska företag i slutet av 1990-talet. I dag är de flesta stora elektronikföretagen verksamma inom området, såsom Philips, Siemens, Nokia, Motorola, Sony, Matshushita, LG Electronics, Ericsson, Daewoo, HP, Dell, IBM, Microsoft, Intel, Canon och Samsung. Alla de stora tillverkarna är också närvarande, Flextronics, Foxconn, Celestica, Jabil, Solectron, Sanmina, Zöllner, Benchmark, Plexus och Elcoteq. Den snabbt växande elektronikindustrin inom CEE står inför många sociala och miljömässiga problem - frågor som elektronikföretagen måste ta ansvar för i hela deras leverantörskedja. Företagen bör också ta ansvar för inhyrd personal, särskilt de från utlandet. Dessa arbetare riskerar att bli olagliga invandrare när de förlorar sina jobb. Deras situation är fortfarande mycket osäker, en situation som måste åtgärdas omgående av arbetsförmedlingar och företag. Företag kan integrera arbetskraft i sina uppförandekoder och ägna särskild uppmärksamhet åt bemanningsföretag. Elektronikföretagen bör också utbilda sina leverantörer genom att genomföra uppförandekoder och förbättra sina revisions- och övervakningssystem. Förutom förbättrad intern kontroll, är extern och oberoende granskning viktig. Särskild vikt bör läggas på utländska företag, eftersom de ofta redan har policy för sitt sociala ansvar. Slutligen, måste företagen arbeta med lokala frivilligorganisationer och fackföreningar. Företagen, inklusive deras leverantörer, måste erkänna arbetstagarnas rätt att bilda eller gå med i fackföreningar. Kampen för bättre arbetsvillkor kan inte vinnas om arbetarna själva inte kan höras. Läs hela artikeln här.