LiU:s formbara batteri öppnar för ny teknik
Forskare vid Linköpings universitet har utvecklat ett batteri som kan anta vilken form som helst. Studien, som är publicerad i Science Advances, kan lösa långvariga hinder inom batteriteknik.
Med hjälp av elektroder i vätskeform har forskare vid Linköpings universitet (LiU) utvecklat batterier som ska kunna integreras i framtidens teknik på helt nya sätt.
”Konsistensen är ungefär som tandkräm. Materialet kan till exempel användas i en 3D-skrivare för att utforma batteriet som man vill. Det öppnar för en ny typ av teknik”, säger Aiman Rahmanudin, biträdande universitetslektor vid Linköpings universitet.
Lösningen: Flytande elektroder
Tillsammans med forskare vid Laboratoriet för organisk elektronik, LOE, har Aiman utvecklat ett batteri som är mjukt och formbart. Nyckeln till det teknologiska framsteget är en ny metod där elektroderna omvandlas från fast till flytande form.
”Batterier är den största komponenten i all elektronik. Idag är de solida och ganska klumpiga. Men med ett mjukt och formbart batteri finns det inga begränsningar i utformningen. Det kan integreras elektronik på ett helt annat sätt och anpassas efter användaren”, säger Aiman Rahmanudin.
Enligt LiU har tidigare försök att tillverka formbara batterier byggt på mekaniska funktioner eller kopplingar. Detta löser dock inte grundproblematiken; större batterier kräver tjockare elektroder, som är styvare.
”Här har vi löst det problemet och vi är de första att visa att kapaciteten är oberoende av styvheten”, säger Aiman Rahmanudin.
Det mjuka batteriet är baserat på ledande plaster (konjugerade polymerer) och lignin – en restprodukt från papperstillverkning. Batteriet uppges kunna sträckas ut till dubbla längden och fortfarande fungera lika bra.
"Prestandan behöver bli bättre"
Men ännu är tekniken i sin linda, och spänningen man hittills lyckats uppnå är låg.
”Batteriet är inte fulländat. Vi har visat att konceptet fungerar men prestandan behöver bli bättre. Just nu ligger spänningen på 0,9 volt. Så nu ska vi se om vi kan använda andra kemiska sammansättningar för att öka spänningen. Ett alternativ som vi utforskar kan vara användningen av zink eller mangan, två metaller som är vanliga i jordskorpan”, avslutar Aiman Rahmanudin.
