Komponentlivscykeln kollapsar under sin egen framfart

Livslängden för avancerade halvledare har rasat från decennier till bara några år, och “instant obsolescence” ersätter ordnad planering kring komponenternas utfasning. Ändå sitter många kvar i gamla antaganden och reaktiva strategier. "Krisen" handlar dock inte om att komponenter fasas ut och försvinner – den handlar om ett systematiskt slapphänt beteende som gör att problemen bara växer.

Experterna är överens om en sak: obsolescence är oundvikligt – allt annat är förnekelse. Företagen vet att hotet kommer. De vet bara inte hur de ska hantera det. Eller ännu värre – de låtsas som om det inte behövs. Som strutsar stoppar de huvudet i sanden och hoppas att det går förbi obemärkt. Spoiler: det gör det inte. När det knackar på dörren betalas priset i omdesign, dyra spot-köp, produktionsstopp – eller oförmåga att återvända till marknaden.

Skalan på problemet är imponerande. Enligt Datalynq skickades mer än 328 000 meddelanden om end-of-life ut under 2023, det motsvarar i genomsnitt 15 meddelanden och 30 “part change notifications” varje dag. Drygt en tredjedel av dessa fall går in i vad som kallas “instant obsolescence”, vilket gör planering och lagerbyggande nästan omöjlig. Livslängden för halvledare har dessutom sjunkit med mer än 60 procent, från 30 år till omkring 10, och ibland ännu kortare för avancerade kretsar. Som ni ser handlar det inte om en “potentiell risk” – det är en nedräkning.

Och konsekvenserna stannar inte vid tillgången. Obsolescence öppnar också dörren för förfalskade komponenter. Enligt ERAI spåras nästan 43 procent av alla förfalskade delar till komponenter som redan deklarerats som utfasade.

En del av förklaringen ligger i elektronikindustrins kultur – lean, effektivitetssökande och reaktiv. En annan är förhållandet till just-in-time (JIT)-strategin. Det som en gång var en guldstandard för effektivitet blir bräckligt när störningar uppstår. JIT fungerar bara när världen är stabil – prognoserna är korrekta, leverantörerna förutsägbara och efterfrågan jämn. Men obsolescence följer inga regler. När en kritisk komponent försvinner över en natt finns ingen buffert, ingen livlina.

Lösningen är inte om bättre prognoser eller smartare upphandling – den handlar om att tänka annorlunda. Obsolescence måste bli en del av designarbetet, ett ämne på ledningsnivå och ett ansvar som delas över hela leverantörskedjan. Det går att planera för, det går att designa för flexibilitet och det går att undvika paniklösningar.

Så hur bryter företagen cykeln av förnekelse och panikreaktioner? Baserat på samtal med experter inom obsolescence management finns fyra principer som kan göra skillnaden mellan brandkårsutryckningar och långsiktig planering:

1. Acceptera och planera – inse att alla komponenter når slutet av sin livscykel och bygg tidigt medvetenhet i designfasen.
2. Designa för flexibilitet – modulära konstruktioner och alternativ för kritiska komponenter gör framtida förändringar enklare.
3. Strukturera processerna – regelbundna genomgångar av risker och en kombination av data och mänskligt omdöme minskar överraskningar.
4. Bygg kunskap och samarbete – intern expertis och öppen kommunikation med leverantörer gör det möjligt att planera framåt.

Frågan är inte längre om komponenterna kommer att försvinna – det är givet. Frågan är hur redo vi är när det händer.

Under Evertiq Expo Göteborg den 5 september 2025 tar Ronny Nietzsche från Rochester Electronics upp dessa frågor på scenen i presentationen “Obsolescence Management starts at Design”. Han visar hur strategier redan i designfasen kan minska riskerna för framtida EOL – och kanske viktigast av allt: hur man undviker att ständigt hamna i panikläge när verkligheten hinner ikapp.