Peder Olausson: ”Jag har inget mer kvar att bevisa för mig själv”

Men även om beslutet är rätt, är det inte ett beslut utan känslor. För Rotakorn har inte bara varit ett arbete – det har varit ett livsverk.

– Jag fyller 65, så det är ju inget konstigt. Men det är klart att det är känslomässigt. Det här är ju min baby, säger Peder.

Rotakorn är idag kvar i Åtvidaberg, där allting började 1990. Då var Rotakorn en idé som många ansåg vara orimlig. Export av halvledare till USA och Asien från en liten ort i Östergötland? En verksamhet byggd på spotmarknaden, där bristsituationer och prisförändringar kan svänga från en dag till nästa?

– Folk tyckte att jag hade hål i huvudet, säger Peder och skrattar.

Fast skrattet bär en klang av stolthet. För han gjorde det. Rotakorn gjorde det.

När han startade Rotakorn tog han med sig erfarenheter från Ericsson och Nokia, där han arbetat nära spotmarknaden med större affärer. Redan då såg han hur komponentflöden fungerade i praktiken – hur överskott uppstod, hur efterfrågan kunde skifta snabbt och hur värdet låg hos den som kunde agera snabbast. Det som skiljde Rotakorn från andra aktörer var just detta: Peder valde att tänka internationellt redan från början.

– Det fanns komponentmäklare redan då, men ingen satsade på export på det sättet. Vi satsade väldigt hårt där, och vi höll fast vid det, säger han.

Under 1990-talets finanskris, när många vek ner sig, växlade Rotakorn istället om. Man breddade affären, hittade fler ben att stå på och lärde sig att hantera marknadens vågrörelser.

När krisen väl var förbi, det var då han förstod att det här kommer funka.

– Vi gick från noll till hundra miljoner på fem år.

Men om något följer Peder med extra värme från de här åren är det kanske inte tillväxten i sig, utan känslan av att ha gjort saker annorlunda – och rätt i längden. Långt innan branschen började tala om hållbarhet, cirkularitet och ansvar började Rotakorn återanvända och omfördela komponenter som annars riskerade att gå till spillo.

– Jag visste redan då, på 90-talet, att det var resursslöseri på en nivå som inte gick att försvara. Det var extremt. Sen så var det mer att jag ville omsätta komponenter på den tiden, kanske inte att det var rent hållbarhetstänk. Men i förlängningen blev det ju så.

Idag kan Rotakorn räkna på hur mycket energi som sparas när komponenter inte skrotas, utan hittar nya användare på andra marknader. Och siffrorna talar för sig själva.

– Det handlar om helt vansinniga mängder energi. Och jag tror att medvetenheten kommer att öka. Företag behöver förstå att deras överskott har ett värde – och att det behöver ut på marknaden, säger han

Det låter inte som någon stor vision, utan snarare ett faktum, en hållning han burit med sig i tre decennier: att saker inte ska slösas bort när de kan användas.

Nu tar COO:n Peter Rodriguez över som vd. Förändringen är inte hastig – successionen har byggts långsamt, medvetet, och avsiktligt.

– Jag är väldigt  trygg i att lämna över till Peter och till de människor som står runt honom. Annars hade jag aldrig gjort det.

Samtidigt är det ingen hemlighet att det här kommer bli svårt för honom personligen. Inte för att han tvivlar på organisationen. Utan för att han måste göra det som så få entreprenörer klarar: att släppa taget – på riktigt.

– Den stora utmaningen blir nog att inte stoppa fingrarna i kakburken igen, säger han.

Och nu då?

Det finns en tidsskuld. Den är inte formulerad som ånger, utan som ett konstaterande. Företag tar tid. Livstid.

– Jag vill ge tid till min familj, mina barnbarn. Ta hand om mig själv lite också. Det kostar att bygga ett bolag. Det gör det för alla entreprenörer. Det är ingen 8–5. Det här är en livsstil.

Han försvinner inte helt. Fram till slutet av 2026/27 kommer han finnas kvar i rådgivande roll. Inte som den som styr, utan som den som lyssnar när han blir tillfrågad.

– Jag har inget mer att bevisa för mig själv. Jag har gjort det jag trodde att jag skulle göra – och mer därtill.