Regeringen ger klartecken – Bluelake Mineral går vidare med Stekenjokkgruvan
Den svenska regeringen har gett klartecken till Bluelake Mineral att återuppta gruvverksamheten i Stekenjokk i södra Lappland – ett projekt som varit omstritt i nära fyra decennier och som nu aktualiseras i takt med den ökade efterfrågan på koppar.
Beslutet innebär att bolaget får rätt att bryta koppar, zink, bly, guld och silver i området där gruvdriften tidigare avslutades 1988. Att gruvan lades ned berodde då på att den inte ansågs lönsam längre, rapporterar SVT Västerbotten. De höga mineralpriserna har dock ändrat situationen och år 2024 ansökte Vilhelmina Mineral, ett dotterbolag till Bluelake Mineral, om att starta upp gruvverksamheten igen. Då sa länsstyrelsen i Västerbotten och Jämtland ja, men Bergsstaten avslog ansökan med hänvisning till bristande lönsamhet samt rådande konflikter med rennäringen.
Regeringen gör nu en annan bedömning, men ställer krav på samråd med berörda samebyar samt anpassningar av verksamheten.
– Beslutet är en besvikelse men inte förvånande. För samebyarna som berörs kommer det att innebära negativa konsekvenser. Det är otroligt trist och tråkigt, säger Jenny Wik Karlsson, förbundsjurist på Svenska samernas riksförbund, till SVT Västerbotten.
Koppar i centrum för den gröna omställningen
Beslutet från regeringen kommer i ett läge där koppar fått ökad geopolitisk och industriell betydelse. Metallen klassas av EU som både kritisk och strategisk, och efterfrågan drivs av elektrifiering, energisystem och digital infrastruktur.
– Det är väldigt glädjande för oss som bolag och för projektet. Det är också viktigt för svensk och europeisk gruvindustri. Att ta tillvara på kritiska mineraler är en central del i hela den gröna omställningen, säger Peter Hjort, vd på Bluelake Mineral, till Dagens Nyheter.
Bluelake Mineral har tidigare beskrivit koppar som “framtidens olja”, och bolaget räknar med att omkring 60–65 procent av framtida intäkter kommer från just koppar. Samtidigt pekar marknadsbedömningar från bland annat Goldman Sachs på en successivt stramare kopparmarknad, där efterfrågan väntas överstiga utbudet mot slutet av decenniet och vidare in i 2030-talet.
Regional strategi med Norge som nav
Stekenjokk är en del av en större regional strategi där Bluelake Mineral även utvecklar projekt i Levi samt i norska Joma. Bolagets strategi är att centralisera anrikning och deponi till Norge, medan svenska fyndigheter fungerar som satellitgruvor. Vd Peter Hjort uppskattar att projektet kommer att vara i full drift inom fem år.
Transportlösningen innebär att malm från Stekenjokk ska fraktas till ett anrikningsverk i Norge, med upp till 50 lastbilstransporter dagligen via Vildmarksvägen – en logistisk lösning som väcker både praktiska och miljömässiga frågor.
Miljö och rennäring i fokus
Projektet har mött motstånd från samebyar och forskare, som varnar för påverkan på renskötseln genom markförlust, störningar och svårigheter att flytta renar genom området. Regeringen har därför infört villkor, bland annat att verksamheten i Stekenjokk i huvudsak ska ske vintertid, mellan november och april, när renarna vanligtvis inte vistas i området. Bergstatens tidigare beslutet om att bolaget inte får ha någon gruvdrift under april månad med hänsyn till rennäringen, har regeringen alltså slopat.
– Jag tycker att det här beslutet tydligt visar hur det faktiskt ser ut och har sett ut under de senaste åren, att det är väldigt sällan rennäringen faktiskt får företräde framför stora industrier. Det här är ytterligare ett bevis på det, menar Jenny Wik Karlsson.
Samtidigt lyfter Bluelake Mineral fram potentialen i form av arbetstillfällen och regional utveckling, och menar att verksamheten kan bedrivas med begränsad miljöpåverkan.
Nästa steg: miljötillstånd och finansiering
Trots regeringens klartecken återstår flera avgörande steg innan produktion kan inledas. Projektet måste genomgå prövning i mark- och miljödomstol, och tillståndsprocesser väntas ta upp till tre år, följt av ytterligare investeringar och byggnation.
Bolagets mål är att kunna starta produktion runt 2030–2031, men tidslinjen är osäker och beroende av både tillstånd, finansiering och eventuella överklaganden.
Beslutet ses samtidigt som en tydlig signal om ett förändrat politiskt klimat för gruvnäringen i Norden, där ökad självförsörjning av kritiska råvaror fått högre prioritet i takt med den globala energiomställningen.
