Sveriges halvledare: från osynlig resurs till nationell strategi

Den globala halvledarmarknaden beräknas växa från 775 miljarder dollar år 2024 till ungefär 1 600 miljarder dollar år 2030. Drivkrafterna är AI, elektrifiering, 5G/6G och industriautomation – samtliga områden där svenska industriföretag är aktiva.

För Sverige är insatsen konkret. Mer än 8 000 svenska företag med 260 000 anställda och en sammanlagd omsättning på över 1 000 miljarder kronor är direkt beroende av avancerad elektronik och halvledarteknik. Den som inte hänger med riskerar att tappa mark i värdekedjan, även om man fortsatt är stark på systemnivå. Sveriges nationella halvledarstrategi 2035, framtagen av Semiconductor Sweden, är ett försök att ta den möjligheten på allvar.

Strategin identifierar fyra teknologidomäner där Sverige bedöms ha både befintliga styrkor och reell potential att ta internationellt ledarskap: chip- och systemarkitekturer, kraftelektronik, fotonik samt analog-, RF- och mixade signalsystem. Det är en medveten avgränsning – Sverige ska inte konkurrera genom storskalig tillverkning, utan genom specialisering.

Fem vägledande principer styr inriktningen: att etablera en nationell plattform som förenar industri, akademi och myndigheter; att fokusera på områden där Sverige kan leda genom systemstyrkor; att rikta in sig på nischteknologier med hög långsiktig potential; att komplettera europeiska initiativ utan att duplicera dem; samt att säkra teknologisk resiliens inom strategiska områden.

Det är en positionering som är genomtänkt, inte defensiv. I den internationella jämförelsen som ingår i strategin konstateras att det inte finns en enda vinnande halvledarmodell – länder lyckas antingen genom skala eller genom oumbärlighet. Sverige väljer det senare – att bli en ofrånkomlig partner i systemkritiska halvledarteknologier för Europas industriella och säkerhetsmässiga infrastruktur.

Men ambitionsnivån kräver att ord omsätts i handling. Enligt strategins eget internationella jämförelsematerial uppgår Sveriges nuvarande offentliga halvledarsatsningar, via Vinnova, VR och SSF, till under 1 miljon euro. Finland – med en befolkning ungefär hälften av Sveriges – har i sin nationella halvledarstrategi satt ett mål om 5 miljarder euro i offentlig-privat finansiering, med siktet inställt på att tredubbla sektorns omsättning till 2035. Tyskland satsar 20 miljarder euro, Frankrike 5 miljarder, Spanien 12 miljarder. Även Tjeckien och Österrike, med betydligt mindre industribas, redovisar siffror som är över Sveriges.

Svaret strategin föreslår är ett Program för Avancerad Elektronik, PAE, modellerat på det etablerade Program för Avancerad Digitalisering. Bakom PAE föreslås grundare som Ericsson, Saab, Axis, Mycronic och Silex, med Vinnova i en koordinerande roll och Försvarets materielverk med en strategisk funktion. En budget i paritet med PAD – ungefär 2 miljarder kronor per år, delat mellan näringsliv och stat – ställs som ett minimum för att hänga med jämförbara länder.

Geopolitiken är en del av kalkylen. Den globala halvledarkedjan är starkt koncentrerad och politiskt exponerad. Störningar i chipförsörjningen, exportkontroller och cybersäkerhetsrisker kopplade till hårdvara är konkreta risker för svensk industri och försvar. Strategin är tydlig med att nationell kompetens i utvalda nischer ger inflytande som ett rent köpberoende inte ger.

Frågan är om den koordinering som hittills saknats faktiskt kommer på plats. Strategin ger ramen. Det återstår att se om finansieringen följer.

Kartläggningen och strategin presenteras under keynoten "Halvledare är det nya guldet – möt ekosystemet som driver svensk konkurrenskraft" på Evertiq Expo Lund den 21 maj, med talarna Elisabet Österlund och Malin Berglund från Semiconductor Sweden.