Europa behöver en Chips Act 2.0 som stärker hela elektronik- och halvledarekosystemet
Halvledare har blivit en av vår tids mest strategiska teknologier. De driver den digitala och gröna omställningen, möjliggör AI och avancerade kommunikationssystem och utgör grunden för Europas industriella konkurrenskraft och ekonomiska säkerhet. Samtidigt pågår en global kapplöpning om investeringar, kompetens och produktionskapacitet.
Av Elisabet Österlund, generalsekreterare Svensk Elektronik
Europeiska kommissionens förslag till Chips Act 2.0 är ett steg i rätt riktning. Jämfört med den första Chips Act läggs större vikt vid industrialisering, uppskalning och förmågan att omsätta forskning till konkurrenskraftig teknologisk kapacitet. Det är en viktig utveckling. Men för att satsningen ska få verklig effekt måste den bli mer än ett svar på tidigare kriser – den behöver utformas som en långsiktig industristrategi som stärker Europas teknologiska ledarskap och hela elektronik‑ och halvledarekosystemet.
En av de största styrkorna i förslaget är just det ökade fokuset på industrialisering. Europa är redan världsledande inom forskning och innovation, men alltför många lovande teknologier kommersialiseras och produceras utanför Europa. Vi behöver skapa bättre förutsättningar för att utveckla, testa, industrialisera och producera ny teknik i Europa. Därför välkomnar vi satsningar på pilotlinor och scale-up-faciliteter som gör det möjligt att ta innovationer hela vägen från forskning till industriell tillverkning.
Värde skapas inte enbart i själva halvledarchipet. Europas konkurrenskraft skapas i hela värdekedjan – från chipdesign, produktutveckling och material till produktionsutrustning, avancerad kapsling, kretskort, elektronikproduktion, testning och systemintegration. Vi ser därför mycket positivt på att Chips Act 2.0 särskilt stärker områden som chiplets, avancerad kapsling och heterogen integration – tekniker som blir allt viktigare för framtidens halvledare och där Europa har goda möjligheter att stärka sin konkurrenskraft. Men satsningen behöver omfatta hela värdekedjan om Europa ska kunna ta tillvara sin fulla potential.
Här har Sverige mycket att bidra med. Svenska företag har internationellt starka positioner inom bland annat systemarkitektur, systemintegration, industriell elektronik, kraftelektronik, fotonik och avancerad elektronikproduktion. Vi har också kompetens inom sensorer, mikrokontroller och avancerad kapsling – områden där Europa har goda möjligheter att ta en ledande global position.
Det är också positivt att Chips Act 2.0 tydligare kopplas till Europas satsningar på AI och digital infrastruktur. Men det räcker inte att bygga produktionskapacitet. Europa behöver också stimulera efterfrågan på europeisk teknik genom strategisk upphandling, industrisamarbeten och ett närmare samspel mellan halvledarföretag och användarindustrin.
För att lyckas krävs en mer strategisk forsknings- och innovationspolitik. Finansieringen behöver vara mer samlad och prioriteringarna utformas i nära samarbete med industrin. Stödet bör omfatta hela innovationsresan – från forskning och chipdesign till produktutveckling, industrialisering, start-ups, scale-ups och storskalig produktion – och inkludera både små och medelstora företag (SME) och större industriföretag.
Lika viktigt är att undanröja de hinder som idag bromsar investeringar i Europa. Långa tillståndsprocesser, komplexa statsstödsregler och omfattande administration gör att Europa riskerar att tappa fart i konkurrensen med USA och Asien. Om ambitionerna i Chips Act 2.0 ska bli verklighet krävs snabbare beslutsvägar och enklare regelverk.
Att stärka Europas motståndskraft är samtidigt helt nödvändigt. Erfarenheterna från pandemin och senare geopolitiska händelser visar hur snabbt störningar i halvledarförsörjningen påverkar industri, försvar, energi, transporter och annan samhällsviktig verksamhet.
Men resiliens skapas inte genom mer administration.
Förslagen om ökad datadelning och möjligheten att styra prioriterade leveranser måste därför utformas med stor försiktighet. Information som delas ska vara transparent, proportionerlig och begränsas till det som verkligen behövs för att hantera en kris. Företag måste kunna lita på att affärskritisk information skyddas och att extraordinära åtgärder bara används i tydligt definierade undantagssituationer och i nära dialog med industrin. Målet måste vara att stärka Europas resiliens och försörjningstrygghet – inte att ersätta marknadens funktion eller skapa nya flaskhalsar och oförutsägbarhet i leveranskedjorna.
Industrins inflytande behöver också stärkas. De företag som utvecklar, producerar och använder halvledarteknik måste vara en självklar del av de beslut som formar Europas framtida satsningar. Ett nära partnerskap mellan EU, medlemsstaterna och industrin är avgörande om investeringarna ska möta marknadens behov och ge verklig effekt.
Slutligen får vi inte glömma den kanske viktigaste konkurrensfaktorn av alla – kompetensen. Europas möjligheter att växa inom halvledare avgörs inte bara av investeringar i fabriker och teknik, utan också av förmågan att attrahera, utbilda och behålla rätt kompetens.
Chips Act 2.0 är en möjlighet att skapa ett europeiskt halvledarekosystem som är innovativt, konkurrenskraftigt och motståndskraftigt. För att lyckas behöver satsningen bli bredare, snabbare och mer industriförankrad än tidigare. Sverige har genom sina styrkor inom systemarkitektur, kraftelektronik, fotonik, systemintegration och avancerad elektronikproduktion goda förutsättningar att spela en ledande roll i Europas halvledarsatsning. Nu gäller det att också skapa de politiska förutsättningarna för att det ska bli verklighet.
