Sverige riskerar att halka efter inom cirkulär elektronik
Det finns ett gap mellan ambitionsnivå och genomförande av cirkularitet inom svensk elektronikindustri, det menar Elisabet Österlund, generalsekreterare för Svensk Elektronik. För att cirkularitet ska bli mer än en hållbarhetsfråga behövs starkare incitament både från industrin och regeringen.
Sverige har en stark elektronikindustri och flera återvinningsaktörer, men när grannländerna Finland och Norge bygger ut sina cirkulära strategier återstår frågan om Sverige gör tillräckligt.
I en intervju med Svensk Elektronik framgår att för lite finansiering, svaga ekonomiska incitament och en industri där cirkularitet ännu inte är en självklar affärsfråga kan bli ett konkurrensproblem.
– Sverige framstår som att vi har höga ambitioner och vill gärna vara i framkant, men vi har inte riktigt fått till det ännu vad gäller genomförandet. Det finns ett gap där, från en viss ambitionsnivå till hur det ska genomföras för att få genomslag, säger Elisabet Österlund, generalsekreterare för Svensk Elektronik.
Svensk Elektronik driver tillsammans med Linköpings Universitet och fem andra samarbetspartners ReLoop Electronics, ett treårigt projekt som initierades 1 december 2025. Projektet finansieras av bland annat Energimyndigheten med syftet att driva utvecklingen mot en mer cirkulär, resurseffektiv och konkurrenskraftig svensk elektronikproduktion.
– Elektronikindustrin har lite grann lutat sig tillbaka och sagt att utsläppen är större inom stålindustrin. Men med den snabba AI-utvecklingen kommer elektronikindustrin att gå förbi. Vi kommer att bli ett svart hål helt enkelt, säger Österlund.
E-avfallet hamnar utanför Europa
På frågan om varför cirkularitet inom elektronikindustrin är viktigt är det första som Österlund nämner elektronikavfallet som skickas från Europa till andra länder.
– Jag tycker det är fruktansvärt att vi från Europa skickar massor med elektronikskrot till Afrika. Om vi skulle kunna återanvända det skulle vi skapa många fler arbetstillfällen i Europa, säger Österlund.
Och det är just Afrika som har flera av världens mest uppmärksammade platser för dumpning och informell hantering av elektroniskt avfall.
Enligt Quantum Lifecycle hör Agbogbloshie i Ghana och Dandora i Kenya till de mest ökända e-avfallsdeponierna i världen. I Agbogbloshie har elektronik bland annat bränts för att utvinna värdefulla metaller, medan e-avfall tillsammans med annat avfall fortsätter att samlas vid Dandora utanför Nairobi. I båda fallen sker hanteringen till stor del under informella former och med betydande risker för både människor och miljö.
I Nigeria är Olusosun i Lagos en annan välkänd plats för hantering av e-avfall. Enligt FN:s miljöprogram UNEP hamnar elektroniskt avfall som importeras till Nigeria bland annat på Olusosun, där avfallsplockare letar efter värdefulla material som kan säljas vidare.
Riskerna med den informella hanteringen är inte enbart miljömässiga. I en studie, Elektronikavfall i Afrika söder om Sahara, går forskare igenom 62 tidigare studier och pekar på betydande hälsorisker för människor som arbetar med eller bor nära informell e-avfallshantering. Bland riskerna som lyfts finns kognitiva och neurologiska skador samt ökad risk för cancer och luftvägs- och reproduktionsproblem. Studien visar också på kraftigt förhöjda halter av bland annat bly och kadmium hos människor som exponeras för föroreningarna.
Problemet är samtidigt inte begränsat till Afrika. Även Manila Bay i Filippinerna och Guiyu i Kina är ökända platser för e-avfall.
Cirkularitet som konkurrensfördel
Utöver de miljöfaror och hälsoproblem som elektroniskt avfall orsakar är behovet av cirkularitet även en kostnadsfråga.
Elektronik innehåller mängder av metaller, mineraler och komponenter som går att återanvända, reparera eller återvinna. Samtidigt är värdekedjorna ofta globala och beroendet av kritiska råvaror har idag gått från att vara en miljöfråga till att bli ett geopolitiskt styrmedel.
– När tillgången på komponenter och kritiska råmaterial blir en strategisk fråga – eller det är redan nu en strategisk fråga – då blir också cirkularitet en fråga om konkurrenskraft och resiliens, säger Österlund.
För en svensk elektronikindustri som vill ligga i framkant inom digitalisering och elektrifiering finns det därför starka skäl att bygga mer cirkulära flöden, menar Österlund.
Ändå är det långt ifrån självklart att Sverige går i täten.
Norge och Finland ligger före
I Finland är cirkulär ekonomi sedan länge en uttalad del av den nationella industripolitiken. Landet har byggt upp finansieringssystem och innovationsprogram där cirkularitet kopplas samman med materialeffektivitet, forskning och nya affärsmodeller. Så sent som i juni 2026 öppnade Business Finland exempelvis en särskild utlysning inom IPCEI CAM för projekt inom cirkulär ekonomi och avancerade material.
– I Finland har man mer finansiering för genomförande, och de är överhuvudtaget lite bättre på det – eller mer tydliga i varje fall. Det är det vi måste komma fram till i Sverige nu, säger Elisabet Österlund.
Även Norge pekar ut lagstiftning kring hållbara produkter och värdekedjor som ett av de viktigaste verktygen för att driva omställningen. Den norska regeringens handlingsplan för cirkulär ekonomi pekar specifikt ut elektrisk och elektronisk utrustning i ett särskilt avsnitt.
Men på frågan om Sverige har en nationell strategi för cirkulär ekonomi blir Elisabet Österlund osäker. Sverige har sedan 2020 en nationell strategi för cirkulär ekonomi, men elektronikindustrin har ingen egen plats bland de prioriterade områdena. Strategin pekar istället ut bland annat plast, textil, livsmedel, bygg- och fastighetssektorn samt innovationskritiska metaller och mineraler som prioriterade flöden.
Elektronik berörs i avsnittet om innovationskritiska metaller och mineraler. Där lyfts batterier och pantsystem för småelektronik som möjlig åtgärd.
– Det behövs mer adekvata styrmedel också i Sverige. Sen vet inte jag ännu exakt om vi ska gå på det man har i Finland, Danmark eller Norge. Men vi kan konstatera att Sverige i varje fall behöver se över det här, säger Österlund.
Fyra hinder för en cirkulär elektronikindustri
Sverige har höga ambitioner inom cirkulär elektronik, men saknar fortfarande tydliga styrmedel för att nå dit. Genom projektet ReLoop Electronics ska branschen och akademin nu kartlägga hindren och forma en gemensam väg framåt.
En av de största utmaningarna som Svensk Elektronik identifierat handlar om produktdesign. Mycket elektronik är i dag inkapslad, limmad eller ingjuten för att tåla fukt och vibrationer, vilket gör komponenterna svåra att demontera och återanvända – ett problem som enligt Österlund måste lösas redan på ritbordet.
– Produkterna behöver vara designade för cirkularitet. Och man ska designa för att kunna demontera, kanske skulle de kunna demonteras med robotar, säger Elisabet Österlund.
Även när komponenter väl går att plocka isär saknas i dag fungerande system för att ta tillvara deras fulla värde: det finns etablerade retursystem för att återvinna metaller, men inte för att återanvända komponenter och material i en produkt bortom det rena metallvärdet – något Österlund menar att Norge kommit längre med genom sina "take back"-system.
Ytterligare ett hinder är bristande spårbarhet: för att en komponent ska kunna återanvändas måste köparen veta hur gammal den är, om den är säker och vilka material den består av – information som i dag ofta saknas. Det är därför EU:s planerade digitala produktpass, som ska göra det möjligt att digitalt läsa av denna information, ses som en viktig pusselbit.
Till sist handlar det om lönsamheten: cirkularitet kan inte bara vara en kostnadsfråga, utan måste skapa ett faktiskt incitament för köpare att efterfråga cirkulära produkter – annars saknas den efterfrågan som krävs för att affärsmodellerna ska bli lönsamma i praktiken.
Just nu pågår en status quo-analys inom ReLoop Electronics som ska kartlägga just de här utmaningarna – från produktdesign och spårbarhet till avsaknaden av fungerande retursystem och tydliga styrmedel. Målet är att förstå var svensk elektronikindustri faktiskt står i dag, för att därifrån kunna forma konkreta riktlinjer och en roadmap för hur omställningen till en mer cirkulär produktion ska kunna ta fart på riktigt.
Ett underlag som på sikt kan minska gapet mellan Sveriges ambitioner och genomförande i praktiken.
Resultaten och projektets nästa steg presenteras av Elisabet Österlund, generalsekreterare för Svensk Elektronik, under Evertiq Expo Göteborg den 17 september.





