Europas Chips Act 2.0 måste börja med efterfrågan

Den här artikeln publicerades ursprungligen av Teknologiateollisuus – Technology Industries of Finland, en statlig branschorganisation för teknikbolag, och återpubliceras här med tillstånd.

Gästartikel av: Joonas Mikkilä, Senior advisor, Digitalisation - Technologies, Data and Innovations

Artificiell intelligens har fått chipindustrin att växa i rasande takt. Den globala försäljningen uppgick till 701 miljarder dollar 2025, passerar 1 000 miljarder dollar i år och väntas enligt EU-kommissionen nå 1 600 miljarder dollar 2030. Det är främst AI-datacenter som driver tillväxten. Nästa våg av robotar, fordon och nät kommer att kräva ännu mer.

Europa tillverkar mindre än en tiondel av världens chip och täcker ungefär en femtedel av sin egen förbrukning. Det spelar roll, eftersom chip har blivit ett maktmedel. Regeringar begränsar exporten, knyter villkor till leveranserna och drar in tekniken i handelsförhandlingar.

I en sådan värld kommer suveränitet att vara oumbärlig. En region som har positioner som andra inte kan gå runt har något att förhandla med. Europa har flera, inom tillverkningsutrustning, specialmaterial samt kraft- och sensorkretsar. De består bara så länge de förblir konkurrenskraftiga. Chips Act 2.0 bör bedömas utifrån om den stärker dem och lägger till nya.

Rätt ramverk

Kommissionens förslag gör mycket rätt. För första gången tar Chips Act sig an efterfrågan och inte bara utbudet, genom Grand Challenges, industriledda Demand Accelerators och innovationsupphandling. Statusen som första i sitt slag (first-of-a-kind), som öppnar för statligt stöd och snabbare tillstånd, omfattar nu hela värdekedjan. Tillståndsprövningen får ta högst tolv månader. Kvantchip och fotonik får särskilt stöd. Industrin har bett om allt detta, och det bör ta sig genom lagstiftningsprocessen oförändrat.

Chipen följer kunderna

Europas halvledarindustri sitter fast i en ond cirkel. Fabriker byggs inte utan kunder. Företag som bygger molninfrastruktur, telekomnät, försvarssystem eller industrimaskiner kommer inte att designa avancerade chip för europeiska fabriker förrän fabrikerna trovärdigt kan tillverka dem. Båda sidor väntar på den andra, och idéer som föds i europeiska labb tillverkas alltför ofta någon annanstans.

Vägen ut är att skapa efterfrågan. Förslagets efterfrågeinstrument är rätt verktyg, men de är fortfarande löst definierade. Industrin, där efterfrågan finns, bör leda hur de utformas och används. De bör också nå bortom de största köparna, till områden där europeiska företag, många av dem små, redan leder: MEMS och sensorer, fotonik, krafthalvledare och kvantteknik.

Fysisk AI visar vad som går att vinna. Europa har redan byggstenarna inom robotik, automation, maskiner och sensorer. En seriös Grand Challenge skulle kunna göra dem till en ny tillväxtmotor och en stadig källa till order för europeiska chip.

Det är i de strategiska projekten pengarna hamnar

Merparten av pengarna kommer att gå via strategiska projekt. Kommissionens förordade alternativ bygger på riktad EU-finansiering av stora gränsöverskridande projekt, och dess konsekvensbedömning räknar med en exempelinvestering om 40 miljarder euro. De prioriterade områden som väljs för projekten kommer att styra hur Europa använder sin chipbudget under ett decennium. De måste bli rätt från början.

Vårt test är enkelt. Prioriteringarna bör utgå från behoven i de kritiska digitala system som Europa inte har råd att tappa kontrollen över: moln och AI, telekom, försvar, industriautomation och energi. Designförmågan hos de företag som bygger dessa system kommer först. Tillverkning och avancerad kapsling bör följa för att betjäna dem. Om EU stöttar dessa företags chipkonstruktion och samlar deras efterfrågan kan det skapa de order som en avancerad, öppen foundry i Europa kommer att behöva. Då bryts cirkeln.

Förslagets egen lista visar varför detta är viktigt. Den tar med rätta upp avancerad tillverkning, AI-chip, minnen och konstruktion i teknikens framkant. Däremot lämnar den tillverkning av kvant- och fotonikchip utanför, trots att Europa där har en verklig chans att leda nästa generation.

Att välja rätt kräver att man känner efterfrågan. Förslaget ger Industrial Alliance for Semiconductors formell status, vilket är välkommet, men räknar med att alliansen möter European Semiconductor Board enbart en gång om året. För beslut värda miljarder, på en marknad som skiftar från kvartal till kvartal, är det alldeles för lite. Samrådet med industrin bör vara strukturerat och obligatoriskt varje gång prioriteringar sätts och projekt väljs.

Pengarna förhandlas på annat håll

Själva förordningen innehåller nästan inga nya pengar. Finansieringen avgörs separat, i EU:s budget för 2028–2034 och i den europeiska konkurrenskraftsfonden. Kommissionens konsekvensbedömning medger att nyttan blir ”mer dämpad” utan en betydligt större budget. Europaparlamentet, rådet och medlemsstaterna bör förhandla om de två som ett paket. Industrin har föreslagit en öronmärkt EU-budget för halvledare på 30–60 miljarder euro, hämtad ur konkurrenskraftsfondens samtliga fyra teknikfönster.

Öppen för partner, sparsam med krav

Ingen region kan tillverka alla sina chip själv, och att försöka skulle driva upp kostnaderna och bromsa innovationen. Europas motståndskraft hänger på pålitliga partner som Japan, Sydkorea, Taiwan och USA. Reglerna för vad som räknas som ett inhemskt företag bör hålla företag med ägare i partnerländer under paraplyt, och pålitliga företag utanför EU bör kunna ansluta sig till Industrial Alliance och Demand Accelerators. Mycket av kunskapen om den tekniska framkanten finns hos dem.

De nya kraven på försörjningstrygghet bör hanteras lika varsamt. Upphandlingsdeklarationer och skyldigheter för riskutsatta sektorer kan styra efterfrågan mot pålitliga leverantörer, förutsatt att de är snäva och precisa. Krav på dubbla leverantörer är ofta varken tekniskt eller ekonomiskt genomförbara och bör förbehållas undantagsfall.

Tempot avgör

Europa ligger efter, och konkurrenterna väntar inte på Bryssel. Finland bidrar med styrkor inom chipkonstruktion, MEMS och sensorer, avancerade material och processer, fotonik, kvantteknik och pilotlinjer. Landets industriledda strategi, Chips from the North, siktar på att tredubbla sektorns omsättning till 5–6 miljarder euro till 2035. Den ambitionen kräver, precis som Europas, en Chips Act som snart är antagen och i funktion.

Våra sju rekommendationer

1. Agera snabbt och sikta på att leda nästa generation chipteknik.
2. Säkra EU-finansiering som når kritisk massa, hämtad ur samtliga fönster i den europeiska konkurrenskraftsfonden.
3. Behåll den bredare definitionen av "första i sitt slag" och utvidga den till tillverkning av kvantchip.
4. Använd strategiska projekt för att bygga efterfrågestyrd kritisk kapacitet och förankra en avancerad fabrik i Europa.
5. Ge industrin en strukturerad roll när prioriteringar sätts och stärk samordningen på EU-nivå.
6. Bygg motståndskraft genom pålitliga internationella partnerskap.
7. Håll de nya kraven på försörjningstrygghet precisa, proportionerliga och snäva.