Mönsterkortet – en strategisk produkt

Vi har sett att marknaden har migrerat österut, till Asien, men om behovet har funnits så har de europeiska tillverkarna alltid kunnat kallas in. Nu står det alltmer klart att de kvarvarande leverantörerna i Europa inte kommer att kunna rycka in på det sättet i framtiden. De asiatiska distributörerna har det här året visat klart och tydligt att de föredrar sina egna, lokala och mer vinstgivande marknader. De har sagt upp till och med långvariga samarbeten med europeiska kunder därför att de tycker sig vara för upptagna. Så, de kvarvarande europeiska leverantörerna kunde njuta av en snabbt växande industri vilket gjorde återhämtningen 2010 extra snabb. Inköpspolicyn hos många företag borde också revideras. De lokala kostnaderna för ägande bör tas med i beräkningarna. Mönsterkortet är inte en handelsvara, något som den betraktas vara av många inköpare. Det är egentligen raka motsatsen; det är en skräddarsydd komponent som kopplar ihop alla övriga komponenter. Det är produkten som som gör att den färdiga produkten faktiskt fungerar korrekt. De extensiva procedurer som krävs för att bli en godkänd tillverkare understryker vikten av denna produkt; och den varken kan eller bör jämföras med volymprodukter såsom stålstänger. Andra fördelar med att ha en leverantör i närområdet inkluderar ökad möjlighet till hjälp och service när nya produkter tas fram, effektivt samarbete under NPI-tiden (New product introduction), snabb hjälp om det sker växlingar i efterfrågan samt snabb hjälp och support fram tills att produkten fasats ut. Teknisk rådgivning som baseras på expertkunskaper inom fältet kan spara företag mycket mer pengar än att lägga utt produktionen på lågprisländer. Designen har blivit mer och mer komplex men det är sällan den är perfekt. Den som tillverkar mönsterkort är också ansvarig för att investera tid och pengar i att felsöka och undersöka testdata. Erfarenhet och expertis är en ovärderlig resurs just för detta ändamål. Personalsituationen tenderar att vara mycket mindre växlande i Europa än i Asien, något som garanterar kontinuitet i kvalitetsnivåerna. I idealfall består gruppen i konceptfasen av tre stycken parter: OEM-företagen som kommer med designen, PCB-tillverkaren och slutligen ett EMS-företag för monteringsarbetet. Just en sådan konfiguration var tidigare vanlig, på den tiden när OEM-företagen var mer involverade i hela processen. En sån här grupp av experter kan verkligen göra skäl för talesätt som ”konstruktion för tillverkning”, ”designad för kvalitet” eller ”designad för att vara kostnadseffektiv”. Det glöms allt för ofta bort att det är under designfasen som 80% av alla framtida kostnader för produkten bestäms. Allt det här återspeglas i priserna på PCB:er, tyvärr är det sällan som företag förstår värdet av denna precisionsprodukt. Det är uppenbart att målet för de chefer som har hand om upphandlingarna är att hitta ett så bra pris som möjligt. Men, i många fall glöms det bort att priset bara är en del av en produkts sanna kostnad. Logistik, buffertlager, finansiering, priset för kommunikation och kvalitet är sällan medräknat. Inte heller priset för eventuella politiska eller juridiska efterverkningar som kan komma att påverka kostnaderna rejält. När produktionen läggs ut på lågpristillverkare i andra länder är det inte bara ett medel för att reducera kostnader, det länkas också samman med en kunskapsförlust. Tanken på att behålla design i Europa och flytta produktion till annan ort kommer oundvikligen att misslyckas. Ett direkt resultat av att produktionen förläggs utomlands är att alla understödjande funktioner också tvingas flytta efter till slut. Och det här kan då länkas samman med en risk för att förlora intellektuell egendom. Logistiken är ytterligare en fälla att ta hänsyn till. Vulkanutbrott under 2010 störde lufttransporterna allvarligt. Sjukdomar som fågelinfluensan störde produktionen. Reducerad efterfrågan ledde under den finansiella krisen till minskade containerutrymmen och en lägre frekvens av trafikerande lastskepp. Det här är välkända risker – men så länge ingenting händer ser alla bort från problemet och fortsätter att vara glada. Det abrupta uppvaknandet kommer först när någonting händer som får ödesdigra konsekvenser för företagets möjligheter att överleva. Lägre kostnader länkas ofta ihop med lägre standard. Säkerhet på arbetsplatserna, ett ansvarsfullt tänk kring våra begränsade resurser och ekologisk medvetenhet är självklarheter för oss – men i Asien? Ett företag som certifieras med ISO 14000 bör inte vara så stolta över detta om de ändå lägger ut produktionen av komponenter på andra tillverkare. Vår industri – precis som andras – har nått en vägkorsning. Uppdelningar i arbetskraften, globalisering, de ökade kommunikationsmöjligheterna och logistiken har accelererat förändringar. Vår industri har blivit mogen. Därför är det oundvikligt att kunskap och teknologi utvecklas också på andra platser i världen. Det är redan så att vissa teknologier, ta mobiltelefonen som ett exempel, har lämnat Europa. Andra teknologier nådde aldrig hit. En annan förvånansvärd aspekt är att europeiska företag har växlat sitt intresse till Asien – samtidigt som asiatiska företag investerar i Europa för att vara närmare sina kunder. Det vi behöver är nu en helt ny modell för leverantörskedjan. Om vi går samman och har ett utbyte av information, reducerar kostnader och förbättrar logistiken kommer vi att få ett mycket bättre resultat än om vi gör upphandlingar på andra sidan jorden. Den gamla hederliga regeln med att ha åtminstone två olika leverantörer i olika delar av världen tappades bort, och resultatet ser vi nu. Läs även del 1 Nästa del kommer på torsdag den 3:e mars.