Krönika: Hur illa är det egentligen?

Att säga att golvet spirar av optimism vore en överdrift. Men däremot finns en försiktig sådan. ”Den som säger att han har helt fullbelagd produktion nu, han ljuger” hörde jag sägas. Och det ligger något i det. De allra flesta medger att de känner av stundens allvar på något sätt. Men trots dagliga rapporter om nya varsel verkar läget än så länge stabilt. Somliga, som jag i en tidigare krönika nämnde, ser knappt någon skillnad. Vissa ser en marginell. Hos andra, speciellt de som arbetar mot den automotiva sfären eller till viss del telekom, har det varit mer kännbart. I ett par undantagsfall ser det här året ut att bli riktigt bra. Gårdagen var knappast någon munter läsning. 600 varslas på Husqvarna. Ericsson säger upp över 1500. Bilindustrin fortsätter att både permittera och varsla. Industriföretaget Atlas Copco skär ned med 160. Ja, som sagt, roligare läsning finns ju. Men läget på Elmia beskrivs fortfarande som positivt, i alla fall hos utställarna. Marknaden har definitivt bromsat kraftigt. Däremot är det inte samma fria fall som det var 2008. Den stora frågan som finns på allas läppar nu är huruvida kräftgången fortsätter. Kommer det att bromsa ytterligare? När kommer det att bromsa i så fall? Kommer den utveckling som tycks drabba vissa av de större OEM:arna att på allvar börja rinna nedåt i leden? Tiden får utvisa, men rapporten lyder: Försiktigt, mycket försiktigt, positivt.