”Vi kan inte vara sist på bollen i halvledarfrågan”

Att elektroniken är avgörande för samhällets funktion har det skrivits spaltmeter om i skuggan av den rådande komponentbristen. Under de senaste två åren har riktat strålkastaren mot vår tids nya typ av råvara – halvledare, som tidigare levt i ett sorts mörker.

Mikael Östling, professor tillika prorektor på KTH, säger att hans vetenskapliga syn och tilltro för branschen har stått intakt och till och med ökat sedan karriärens begynnelse, trots de senaste årens förseningar och försörjningsproblematik.

– Halvledare är livsnödvändiga för samhället. Samtidigt gläds jag åt att andra har blivit medvetna om teknologins betydelse, kanske i synnerhet politiker, som behöver förstå att det här inte enbart är som vilken råvara som helst, utan är något som man måste kämpa för, säger Mikael Östling till Evertiq.

Östling lyfter under samtalet upp en orosliknande känsla för att man inte tar teknologin på fullt allvar, utan att vi tar den för givet i vår omgivning. Det som sätter fingret på problematiken, menar han, är fordonsindustrin, som har drabbats hårt av bristen på olika material, inte minst halvledarkomponenter.

Medvetenhet, kunskap och kompetens kring teknologin är viktiga parametrar, men Östling vill understryka att produktion är en minst lika viktig punkt att ta hänsyn till. Kompetensen finns, som Evertiq tidigare rapporterat om, både inom akademin och näringslivet, men enligt Mikael är det hög tid att skala upp branschen i landet.

– Fordonsindustrin kanske till och med måste se till att man har egna produktionsresurser. Inte egen produktion av halvledare in-house, utan att man har en plan B, eller second source om distributörerna inte levererar. Till exempel att man har en form av ägande i en produktionsanläggning, säger Mikael som även tar upp att ”just-in-time”-modellen som industrin jobbar efter varit en bidragande faktor till problemen under bristen. Branschen kunde ju faktiskt också äga kapacitet tillsammans.

Produktionskapaciteten för halvledare behöver byggas ut

Allt handlar inte enbart om fordonsindustrin och elektrifieringen av fordonsflottan, menar Mikael. Det pågår även en omställning med en utbyggnad av laddningsinfrastrukturen och en modernisering av systemen för kraftöverföringen från norr till söder. En sådan stor infrastrukturell satsning skulle enligt professorn må bra av utökade produktionsmässiga resurser på hemmaplan. De nya krafthalvledarna kommer att ha oerhört stor betydelse för att nå hållbarhetsmålen, menar han. 

– Det stora behovet nu är att bygga ut den produktionsmässiga kapaciteten för att hantera detta, men också för att hantera krisartade situationer som vi har upplevt på sistone, säger Mikael.

Det handlar dock inte om några svenska motsvarigheter till globala aktörer som till exempel TSMC, GlobalFoundries. Samsung och SMIC, med sina stora foundries. Mikael menar att Sverige borde satsa på en egen nisch, och att det inte bör vara så omständligt att komma i gång.

Krafthalvledare är där Sverige kan hitta vinsterna

Sverige har, berättar Mikael, ett bra track record inom området krafthalvledare med stort bandgap, vilket är halvledare tillverkade i materialen kiselkarbid eller galliumnitrid. Det råder ett stort, världsomspännande behov på den här typen av halvledare, som enligt Mikael kan göras otroligt energieffektiva och har en samhällspåverkan som är enorm.

– Kombinationen av flera duktiga företag inom just krafthalvledare, bland andra SweGaN i Linköping, Epiluvac i Lund och Kisab i Stockholmoch en stark industritradition gör att vi har den bakomliggande kompetensen och erfarenheten att förvalta detta. Produktion av krafthalvledare skulle sy ihop hela vår industri och vårt samhälle på ett snyggt sätt, och jag ser stora möjligheter till detta – bara om görs det på rätt sätt.

Kostnaden är en av de stora frågorna. Tittar man på vad som händer ute i världen lägger bolagen åtskilliga 100 miljarder dollar på etableringen av fabriker.

– Det har länge funnits en rädsla för subventioner i Sverige, vilket vi har sett tidigare i bland annat Uddevalla och Sandviken när det varit fabriker på gång. Krafthalvledare är inte det billigaste materialet att sätta upp en fabrik för, men det kostar en tiondel av priset för något av de stora schabraken som Intel sätter upp, säger Mikael.

Mikael rekommenderar att man ska jobba på flera fronter, både med svenska medel och EU-medel och pekar på Sveriges förmåga att starta upp lyckosamma företag, till exempel Ascatron som i dag ägs av II-VI.

Östling lyfter även fram renrumsnätverket Myfab, ett samarbete mellan KTH, Uppsala universitet, Lunds Universitet och Chalmers inriktat på forskning i halvledarteknologi, som en form av nationalskatt och potentiell resurs för produktion. Här har universiteten inriktat sig på olika spetsområden, bland annat CMOS-design och transistorer med nanotrådar i Lund, mikrovågsteknik och kvantdatortekniki Göteborg, solceller och kiselteknologi i Uppsala och kiselteknologi och kiselkarbidteknologi i Stockholm.

– Vi har en betydande resurs i Myfabnätverket som inte har utnyttjats ännu och kan tillhandahålla produktion men även stor kapacitet för produktionsutveckling, vilket sedan kan leda till en spin-off vid en större produktionsanläggning på annan ort.

Runt om i världen har det med jämna mellanrum bildats konsortier och allianser för halvledare. Så är inte fallet i Sverige, menar Mikael.

– Jag ser en förtvivlande dålig känsla för att samordna sig i Sverige, och en av orsakerna är att det finns enbegränsad syn på var man kan utföra produktion i högsta kvalitet. Jag är övertygad om att ett litet land som Sverige har inte råd att ha toppanläggningar över allt, utan att man tillsammans skapar en gemensam jätteresurs och kompletterar varandra med olika spetsområden. Det som är viktigt är att fokusera på vad som är bäst för Sverige, och inte vilket labb som är det bästa. Och det har vi lyckats eliminera i Myfab-sammanhang.

Rätt folk behöver sälja in Sverige

Vid det här laget borde det ha framgått tydligt vilken Mikael Östlings hjärtefråga är – halvledarens stund i strålkastarljuset. Men vem ska föra Sveriges talan i större sammanhang? Framför allt nu när åtskilliga miljarder står på spel via EU:s rättsakt Chips Act, där bolag som Infineon och STMicroelectronics med största sannolikhet kommer suga upp en stor del av pengarna.

– Med all rätt, skulle jag säga. Vi kan inte vara sist på bollen när Europa sätter in värstingkapaciteten. Vi behöver vassare förespråkare i Europakommissionen och i expertgrupperna, med stor branscherfarenhet och bra kontaktnätverk. Och att våga, framför allt, avslutar Mikael Östling.