Linnéuniversitetet visar upp ny metod för återvinning av litiumjonbatterier
En ny lösningsvätska, en cocktail av lättillgängliga ämnen, som framställs av urin och ättiksyra. Det är nyckeln till en ny miljövänlig metod som forskare vid Linnéuniversitetet har utvecklat för att återvinna kobolt ur litiumjonbatterier.
Med lösningsvätskan kan hela 97 procent av den metallen återvinnas, och enligt forskarna finns det goda möjligheter till storskalig tillämpning.
Att det satsas stort på batterier världen över är ingen nyhet. Sverige har högt flygande planer på att vara en fanbärare inom industrin i Europa. Pengar öses in i både utveckling och tillverkning för att kunna stödja omställningen av flera andra industrier. Återvinning av batterierna är också en stor del av detta.
En ny metod för att utvinna kobolt ur litiumjonbatterier, utvecklad av Ian Nicholls vid Linnéuniversitetet och hans forskargrupp, tar oss ett steg närmare en grönare batteriindustri. Förutom att 97 procent av kobolten kan återvinnas ur batterierna, så tar metoden även grepp om två andra, idag stora batteriåtervinningsproblem – nämligen höga energikostnader och hälsofarliga biprodukter.
I ett pressmeddelande från Linnéuniversitetet framgår det hela går ut på att lösa upp litiumkoboltoxid, den sammansättning av metaller som finns i litiumjonbatterier, i en ny typ av lösningsvätska, varpå kobolt frigörs och sedan kan återanvändas till nya batterier.
– Lösningsmedlet är en kombination av två enkla substanser. Det ena är ett enkelt derivat av urea som finns naturligt i urin. Det andra är acetamid, vilket lätt kan framställas av ättiksyra, säger Subramanian Suriyanarayanan, en av forskarna bakom lösningsvätskan, i pressmeddelandet.
Vad är kvittot på det hela? I laboratoriemiljö har forskarna lyckats utvinna över 97 procent av koboltinnehållet i ett stycke litiumkoboltoxid, detta efter att ha tillbringat två dygn i upphettad lösningsvätska. Och man har även bekräftat att det faktiskt fungerar då man använt råvaran till nya batterier, vilka i sin tur har återvunnits på nytt med bibehållen effekt.
Som sagt var en av fördelarna att man med denna metod kan undvika höga energikostnader. Detta sker då extraktionen via den nya lösningsvätskan sker vid mycket lägre temperaturer jämfört de lösningar som finns idag, till exempel pyrometallurgi, som behöver extrema temperaturer, ofta högre än 1400 grader.
– I vårt fall är reaktionen som mest effektiv redan vid 180 grader Celsius. Kombinationen av lättillgängliga, relativt harmlösa ämnen och energisnålhet gör att vår metod har potential att fungera även i stor skala, säger Ian Nicholls i pressmeddelandet.
