Smarta satelliter ska styra sig själva
Att hålla en enda satellit i omloppsbana runt jorden kräver stor kompetens och mycket manuellt arbete. Så tänk dig att hantera säg 648 satelliter parallellt, samtidigt som ännu fler tillförs.
Utmaningen i att utöka antalet satelliter i rymden och hålla dem i omloppsbanor utan kollisioner, är en nyckelfråga för Europeiska rymdorganisationen, ESA. Forskarteamet inom Robotik och AI vid Luleå tekniska universitet har nu fått i uppdrag att hitta en autonom lösning på problemet.
— Vår forskning kommer att göra det både möjligt och säkert att kunna ha massiva satellitkonstellationer i omloppsbanor runt jorden, säger George Nikolakopoulos, professor i robotik och AI vid Luleå tekniska universitet i ett pressmeddelande.
I dag styrs satelliter manuellt och följer en omloppsbana runt jorden. Om satelliten är på väg att kollidera med hinder som rymdskrot eller en asteroid, måste alltså en människa göra beräkningar manuellt och omdirigera omloppsbanan. En liten förändring i riktning av en enda satellit, påverkar alla andra satelliter i omloppsbanor.
Det är här Robotik och AI forskarna på Luleå tekniska universitet kommer in i bilden. De har gjort mycket forskning på autonoma Unmanned Aerial Vehicles, UAVs, som även kan tillämpas på satelliter. Det man siktar på att skapa är ett stort nätverk som göra det möjlig för alla satelliter att kommunicera med varandra och röra sig som en enhet. Om en satellit behöver undvika ett inkommande objekt kan den berätta det för de andra satelliterna, som kommer att röra sig därefter.
— Med fler satelliter som skickas upp i rymden behövs intelligenta satelliter som klarar att undvika hinder själva. Den mänskliga hjärnan har sina begränsningar, och hypotetiska beräkningar för en stor mängd satelliter samtidigt, skulle vara omöjliga. Därför kommer vi att låta AI göra det åt oss, förklarar George Nikolakopoulos.
Projektet kommer att ha en stor simulationsfas som simulerar dessa 600 satelliter i omloppsbana. Teamet vid Luleå tekniska universitet har skapat två satellitplattformar som kan simulera hur detta skulle se ut.
Genom att använda tryckluft, för att simulera antigravitationen, cirkulerar plattformarna runt i en omloppsbana och undviker noggrant alla inkommande projektiler. Simulationen görs i 2D, vilket innebär att den inte går upp och ner i luften utan i stället cirkulerar runt, svävande några centimeter ovanför marken.
