Vilka svin!?!

I fablernas värld är grisar både snälla, elaka och listiga. Griskultingar är små söta grisbarn som vill upptäcka världen, medans suggan är en stor snäll mamma på ett par hundra kilo. Pappan, galten kommer man inte i kontakt med om det inte är ett elakt svin som inte vill någon väl. I dom mest kända fablerna tar man till extra och tar fram den elake vargen som aldrig lyckas med sina uppsåt, det är alltid de goda som vinner. I Gislaved, Norrköping och på andra orter finns det idag en hel del likheter med detta. Det är tre metoder som gäller: 1.Hitta en syndabock = svinet 2.Låtsas vara oförstående = svinet 3.Ta in ett offerlamm = svinet Det intressanta i detta är, att man börjar diskutera om de som flyttar ut produktionen från Sverige kanske istället gör oss en tjänst. För om det är billigare att producera någon annanstans, så tillför inte vi här hemma något till företaget för framtiden. Då ska vi välutbildade svenskar ha något mer avancerat att utföra, sägs det. Kan utflyttningen av produktion räknas som en björntjänst* eller är det dom som säger att vi inte behöver produktion i Sverige som gör en björntjänst*? Sågar vi inte ner den gren vi sitter på, eller ger det oss nya möjligheter? Stefan Larsson * Björntjänst, enligt gammalt - Björntämjaren låg och tog sig en middagslur när hans stora snälla björn lufsade in och såg en elak fluga. Flugan gick runt på den sovande björntämjarens panna och irriterade. Björnen som var en snäll björn, bestämde sig för att hans björntämjare inte skulle behöva ha en irriterande fluga så han slog snabbt ihjäl flugan i björntämjarens ansikte med ett rungande ramslag.