Är Du säker på att det Du ser är vad Du ser?

Vem är Du? De mest fantastiska konstruktionerna i världen har ett gemensamt, någon har tänkt till ordentligt! Men frågan är om det verkligen är de mest fantastiska konstruktionerna som vinner i det långa loppet. Är det någon som kommer ihåg Beta-Max som var överlägset VHS? Eller vem bryr sig om den gamla Amazonen som har rullat 100 000 mil och "still going strong" trots att Volvos nya modeller knappt når över 30 000 mil. Är det samma sak inom elektroniken, och vem gör den mest fantastiska elektroniken? Många svarar säkert att Ericsson gör den mest avancerade elektroniken och att Nokia gör den mest standardbetonade och bäst marknadsmässigt förpackade. Bägge två har haft sin "lilla" nisch. Kanske är det så att de båda jättarna bara varit på tillfälligt besök i finrummet och försökt stanna kvar men blivit utslängda istället? Är det slut nu? Får de komma tillbaka till finrummet eller har både konsumenter och börshajar stängt dörren nu? Kanske har konkurrenterna kommit ifatt nu när det enda som hörs från de bägge är information om interna problem. Är det ett generellt europeiskt problem eller är det något de vill dölja? Varför: La sig Sören Gyll i debatten om Percy Barneviks pension? Hade han missat det största köttstycket själv eller har han upptäckt att pengar inte är allt? Finns det en asfaltkartell? Kan det vara så att "de både vill äta kakan och ha den kvar"? Genom att dela upp den mellan sig vill de göra den större och stänga ute de andra från kafferepet. I boken "Makten över Ericsson" kritiserar Peter Wallenberg styrelsen, "Ansvaret för misslyckandet med mobiltelefonerna ligger till viss del på styrelsen". Är det dags att vakna nu flera år efter att ha tappat den marknadsledande positionen och möjligheterna att utveckla idéer till nya produkter? Tanken svindlar, har vi gått på en marknadskampanj? Är det börshajarna som låtit telekom och IT visa upp sig i centrum? Eller har konsumenterna visat sig lite otämjda och investerat i annat än vad börshajarna hade tänkt sig? Finns det en moral hos de stora gossarna eller är det så att alla är sig själv närmast? Kan det vara därför alla styrelser, ledningsgrupper och marknadsavdelningar slåss om att dela upp köttstycket i lika delar mellan sig? Det är trots allt enklare att veta vad man har genom att dela upp marknaden, än att jobba hårt med nya produkter och marknader i det okända. Glad sommar! Stefan Larsson