Glass i stora lass!

För 10 år sedan fanns glassen som bara var godare än något annat, en citronglass från GB. Den försvann samtidigt som jag tyckte att GB helt hade tappat stinget, inget dög. Trots att GB alltid syntes och annonserade stack dom inte ut och känslan var inte där. Jag slutade helt enkelt att köpa glass för att det var gott, jag åt när jag blev bjuden och tyckte om det för stunden. Samma känsla får jag när jag tittar på en del elektronikkonstruktioner idag. Konstruktörerna har glömt bort att se över sina lösningar, kanske pga sin aktiva roll på annat håll, tids- och pengabrist eller pga sina nuvarande (dåliga) leverantörer. Kanske finns kravet uppifrån om minskning av leverantörer eller liknande, anledningarna kan vara många men de finns där som en barriär mot kreativiteten. Med 50 leverantörer ska en stor fabrik kunna klara sig utan krångel med minskad byråkrati, det är filosofin. Hur många av dessa kan då vara av klassen högkompetens-leverantör? Knappast någon, för alla leverantörer måste vara så pass breda att de i praktiken har allt. Kanske kan man få det att fungera men känslan, kunskapen och kreativiteten måste vara där trots allt. Ser jag tillbaka på glassen så kan jag faktiskt känna att anledningen var att det bara fanns en leverantör och faktiskt så smakar all glass som GB sålde ungefär detsamma. Men vad gör det idag, under en resa i Mellansverige råkade jag på en glass som hette Kaffe Cognac från Kling Glace, nu kan inget hindra mig när jag är på vägarna runt Mariestad. Det sämsta av allt, det behövdes ett strulande tanklock för att få mig att prova. Tänk någon som hade känslan, kreativiteten och allt som min gamla "leverantör" saknade. Monopol behöver alltid raseras men oftast gör de det själva pga sin egen tanke om sin egen oöverträfflighet! Vi ses vid glassdisken någonstans i Mellansverige! Stefan Larsson