Du gamla Du fria och vår industri

Det räcker med att räkna upp alla fina företag som byggts upp här: ABB, Ericsson, Volvo, Elektrolux, Ikea, HM osv. Men för att citera Richard Dybeck i hans nationalsång" Du tronar på minnet från fornstora dar, då ärat Ditt namn flög över jorden……." Ungefär så känns läget för svensk industri nu under 2000-talet. (Att som vår regering jämföra Sverige med ett antal europiska länder, som för närvarande har stora problem är en klen tröst.) Jag har tidigare påpekat att det är en illusion att tro att vi kan behålla forskning och utveckling i Sverige om vi flyttar produktionen till Asien. De som vill outsourca bör tänka om och närsourca. Sedan dess har ett flertal skribenter på område efter område i dagspressen visat vad som behöver göras för att Sverige skall kunna fortsätta som industrination. Vad är det för grundfel. Jo, en industrination måste vara inriktad på att producera. Målet är produktion som går att sälja. Idag slår vi oss för bröstet och talar om att vi har världens bästa grundforskning inom vissa områden. So, what? Om vi inte orkar hela vägen fram till försäljning, så har våra insatser bara hjälpt fram andra nationer, som med vår hjälp kan producera och få betalt! Sverige har alltså fel fokus som industrination - utgifterna till Sverige och inkomsterna till utlandet. Här måste vi tänka om i allt som både politikerna och vi i industrin företar oss. Den nya situationen med global konkurrens ger oss andra förutsättningar. Vi måste bli mer flexibla och snabbare på att anpassa oss till omvärlden. Tillsätt en ombudsman för Tillväxt, som granskar varje politiskt förslag ur tillväxsynvinkel och avger sitt yttrande. När regeringen föreslår att företagarna skall betala förlängd sjuklöneperiod skall han säga nej, dito när regeringen inte går med på förenklad handel av mindre aktieposter, försöker stoppa invandring av arbetskraft, vill införa förmögenhetsskatt på o-listeföretag osv. Vi är en nation med ovanligt många duktiga uppfinnare. Men vad man kan konstatera är att det ändå bara är ett fåtal, som lyckas få sina uppfinningar i produktion. Men låt de som lyckas, få behålla tillräckligt med pengar och ta inte allt i skatt. Då får de lust och råd att satsa på nya uppfinningar, egna eller andras. Det skulle ge nya möjligheter att få fram teknikkunniga riskkapitalister eller affärsänglar, något som Sverige i hög grad saknar. Vår forskning är idag spridd över hela Sverige. Vi kommer aldrig att ha kompetens att vara världsledande överallt. Gör därför en strategisk uppdelning av forskningen så att den högsta nivån kraftsamlas till ett minde antal platser med spetskunskap inom viss disciplin. Det finns goda exempel i utlandet. Som det ser ut nu blir vi inte riktigt bra på någonting. Varför händer det då ingenting? Svaret är att politikerna har andra prioriteringar. Deras mål är att bli omvalda - inte a priori att det ska gå bra för sveriges folk, vilket förutsätter en stark och konkurrenskraftig industri. Glöm inte heller att social-demokraterna numera kraftsamlar på att fördela välstånd - inte att skapa detsamma. Annat var det på 50-talet då samma parti satsade på tillväxt. Vi inom industrin måste inse att medan politikerna lyssnar artigt och håller med, så väger vi lätt, när andra avvägningar skall göras. Det vi kan göra är att gå ut bland de anställda och föra tydliga samtal om vad vi anser måste göras. Då skulle vi göra både vår industri och vårt land en stor tjänst. Först när Svensson är övertygad om behovet av åtgärder kommer politikerna att våga ta beslut. Sten Dybeck Ordförande i NOTE AB Medlem i Elektronikrådet