"Genom att låta svenska bolag åter ta kontroll över hela processen lagar vi den brutna värdekedjan." I en artikelserie publicerad i Dagens Industri som handlar om hur vi ska kunna höja produktiviteten och behålla produktion i Sverige hävdade Ove Leichsenring och Åke Madesäter, ABB, nyligen att ökad automation kan rädda tillverkningen i Sverige. De påpekar att kostnaden för att överföra teknik och kompetens ofta överstiger den besparing som uppkommer genom lägre lönekostnad. Men en sådan strategi utvecklar varken jobb eller industri. Tvärtom bör vi i stället fokusera på att göra det både enklare och billigare att föra ut volymproduktionen ur landet! Det är nämligen paradoxalt nog vår enda chans att behålla och utveckla övrig tillverkning i Sverige. Och, framför allt, det är den enda chansen att behålla det som är betydligt viktigare, nämligen svenska produktbolag. Sveriges viktigaste resurs torde i dag vara det höga kunnande som finns inom de svenska produktbolagen. Sverige tillhör världens tio främsta länder vad gäller beviljade patent, och vi har genom åren gett upphov till en osedvanligt stor mängd produktbolag i förhållande till landets storlek. Gemensamt för de framgångsrika produktbolagen har varit den nära kopplingen mellan produktutveckling och tillverkningsprocess, i början genom egen tillverkning, senare med hjälp av svenska underleverantörer. I dag är dock sambandet under upplösning, då volymproduktion läggs ut på fabriker utomlands för att sänka tillverkningskostnaden. Det allvarliga är följdeffekterna. Om ett produktbolag exempelvis väljer en asiatisk producent utan verksamhet i Sverige, lämnar även övriga produktionsled landet, såväl prototyptillverkning som produktion av mindre och mellanstora serier - led som fortfarande är lönsamma i Sverige. Därmed får vi en utarmning av produktionskunnandet, vilket i sin tur skadar industriella funktioner som prototyputveckling och industrialisering. Genom utflyttning av tillverkningsindustrin förstörs alltså en avgörande förutsättning för världsledande produktföretag i Sverige, nämligen tillgång till en nära återkoppling från tillverkningsledet. Problemet är branschöverskridande och medför betydligt allvarligare konsekvenser än förlusten av teko- och varvsindustrin. Hur ska vi då agera för att stoppa denna elakartade dominoeffekt? Utgångspunkten att försöka stoppa utflyttning av produktion från Sverige är fruktlös. Försöker vi, som Leichsenring och Madesäter, argumentera att det kostar för mycket att föra över produktionen till ett lågkostnadsland, blir den logiska konsekvensen snarare att produktägaren bör starta redan med prototyperna i ett lågkostnadsland. Därefter blir det naturliga steget att produktutvecklingen också bör flytta ut, en konsekvens som är ännu farligare! Låt oss i stället acceptera att vi har lämnat bakom oss den epok där hela värdekedjan fanns samlad inom landet, då vi kunde tjäna pengar under värdekedjans alla faser, från utveckling, via industrialisering och prototyper, till volymproduktion och eftermarknad. I dag är värdekedjan bruten! Volymproduktion kan utföras till lägre kostnad i låglöneländer, till exempel i Kina och Östeuropa, och flyttas därför dit. Eftermarknad bör utföras på aktuell slutmarknad av enkla tids- och kostnadsskäl och flyttas därför dit. Men i Sverige finns det fortfarande ett starkt behov av de första faserna av värdekedjan. Med hjälp av dessa vi ska bygga vår "nya" industri! Produktbolagen har behov av geografiskt nära underleverantörer som erbjuder utveckling, industrialisering, prototyper och förserier. Ett behov i Sverige som växer eftersom produkter måste tas fram allt snabbare - för lägsta time-to-market. Och under allt större sekretess - för att undvika det tyvärr allt vanligare industrispionaget. Vidare stannar faktiskt mindre och mellandstora serier ofta i Sverige därför att tillverkningen är komplex, målmarknaden är Sverige eller kostnadsbesparingen på lönekostnad bedöms vara för liten. Det är här som vi underleverantörer, har fått en avgörande utmaning! Vi måste utveckla de tjänster som är relaterade till de första faserna i värdekedjan - samtidigt som vi också måste kunna erbjuda tillverkning utanför Sverige. Vi måste alltså bli experter på "seamless transfer" - att flytta Sverigeproduktion till lågkostnadsländer eller slutmarknad vid behov. Genom att på så sätt anpassa oss till de nya förutsättningarna uppnår vi tre vällovliga syften: 1. Genom att låta svenska bolag åter ta kontroll över hela processen lagar vi den brutna värdekedjan. 2. Vi fortsätter att generera arbetstillfällen inom tillverkningsindustrin i och med att de mest värdeskapande delarna av värdekedjan behålls och utvecklas i Sverige. 3. Med hjälp av bibehållen produktionskompetens räddar vi vår främsta "naturresurs", de svenska produktbolagen! Hela västvärlden är konkurrensutsatt från lågkostnadsländer, och de länder som snabbast anpassar sin industri till de nya förhållandena blir vinnare. Därför måste vi alla hjälpas åt att tillsammans skapa detta nya industriella landskap, så att Sverige kan ta täten. Regering, företagsledningar och fackförbund måste samarbeta för att skapa ett landskap med en mängd små och medelstora industrier som skapar lönsamma arbetstillfällen inom de första delarna av värdekedjan, samtidigt som de erbjuder senare delar av värdekedjan i länder utanför Sverige. Erik Stenfors